Ett sms som påminner om styrkan i ett fungerande civilsamhälle

I ett storpolitiskt och allvarligt scenario är en av civilsamhällets viktigaste funktioner att det skapar strukturer av folk som lärt sig samarbeta som kan aktiveras när det behövs olika former av hjälp och insatser.

Min pappa dog oväntat i november, åttio år gammal, men mitt uppe i ett aktivt liv.

Det är mycket med ett plötsligt dödsfall, både känslomässigt och praktiskt.

Med några månaders perspektiv till saken känns det ändå som om allt det praktiska gick förvånansvärt enkelt.

Kanske för att vi är en familj som är vana att organisera saker, och till och med finner en tröst i det, men framför allt för att det var så många som visade välvilja och hjälpte till på olika sätt.

Det var som om vi under veckorna kring dödsfallet och begravningen kunde plocka ut ränta på de insatser pappa under sitt liv gjort i olika sammanhang i lokalsamhället, i kommunen, byn, släkten, körer och föreningar.

Människors frivilliga engagemang är en skör och värdefull resurs som vi behöver ta emot i den form den kommer.

Vi ordnade minnesstunden efter jordfästningen i ungdomsföreningslokalen, eftersom församlingshemmet var ur bruk sedan en storm slet av plåttaket tidigare på hösten. Det var också en symboliskt lämplig plats för att minnas den som började sin samhälleliga bana som ungdomsföreningsföreningsordförande.

Jag ringde ett kort samtal till den frivilliga person som samordnar verksamheten i lokalen och angav det ungefärliga antalet deltagare och berättade vad vi tänkt om serveringen. ”Jag ska fundera och återkommer”, sa hon.

Ett par dagar senare kom ett sms med ungefär följande innehåll: ”Marthaföreningen kokar soppa i pensionärshemsföreningens kök. Serveringspersonal är vidtalad”.

Jag ska bevara meddelandet för att påminna mig om styrkan i ett fungerande civilsamhälle.

Föreningsliv och frivilligarbete tar sig olika uttryck i tid och rum. Det nätverk av fyra föreningar vars insatser vi fick ta del i arrangemangen av minnesstunden hör kanske till de strukturer som kommer att förändras när de aktiva ur de stora årskullarna tröttnar.

Det finns ingen anledning att idealisera och fastna i former.

Behovet av folk som kan ställa upp frivilligt försvinner däremot ingenstans. I ett storpolitiskt och allvarligt scenario är en av civilsamhällets viktigaste funktioner att det skapar strukturer av folk som lärt sig samarbeta som kan aktiveras när det behövs olika former av hjälp och insatser.

Det ofta med all anledning stort fokus på föreningslivets eldsjälar, men ingen behöver vara eldsjäl för att ställa upp för det gemensamma.

Jag har med åren insett att människors vilja att ta emot förtroendeuppdrag och delta i frivilligarbete i stor utsträckning hänger ihop med hur de svarar på grundläggande existentiella frågor som ”Vad är ett gott samhälle?” och ”Hurudan är en bra människa?”.

Det är kanske ingen överraskning att mitt eget svar på frågan om hurudan en bra människa är innehåller elementet ”bidrar till samhället”.

Det ofta med all anledning stort fokus på föreningslivets eldsjälar, men ingen behöver vara eldsjäl för att ställa upp för det gemensamma.

Människors frivilliga engagemang är en skör och värdefull resurs som vi behöver ta emot i den form den kommer.

Något uppdrag, någon period i livet räcker som ambitionsnivå. Någon gång kommer det att vara till stor glädje och nytta för någon.

Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.