Finland behöver en nationell arkivstrategi – ”Arkiven är samhällets minne”

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Arkiven är samhällets minne. Offentligt finansierade arkiv och dokument som bevaras där är medborgarnas gemensamma egendom och kulturarv.

Utan dem är det omöjligt att ha kritisk samhällelig diskussion som beaktar det förflutnas betydelse.

Just nu pågår en reform av arkivlagstiftningen, och bevarandet av digitala material och fjärranvändning prioriteras.

Reformen verkar svagt beakta forskarnas och andra arkivanvändares behov. Samtidigt gör nedskärningar i finansieringen till arkivinstitutionen det svårt att digitalisera material eller att använda den på plats.

År 2022 hade endast mindre än fyra procent av Statsarkivets material digitaliserats. I denna takt skulle digitaliseringen ta nästan 200 år!

Det finns en risk att tillgängligheten till Nationalarkivets fysiska material försämras drastiskt. Detta beror på planerade stängningar av kontor och radikala minskningar av öppettider.

Digitala samlingar kan inte än, om någonsin, helt ersätta fysiska dokument.

År 2022 hade endast mindre än fyra procent av Statsarkivets material digitaliserats. I denna takt skulle digitaliseringen ta nästan 200 år!

I en liberal demokrati som Finland är det arkivinstitutionens uppgift att garantera tillgången till material under rimliga leveranstider och förhållanden.

Om forskaren endast får läsa digitaliserat material, kommer nya upptäckter och forskningsinitiativ om Finlands historia att förbli ogjorda.

Innovativ forskning kräver snabb tillgång till omfattande material, och ofta uppstår behovet av att använda nya samlingar i takt med att arbetet framskrider.

Det finns en risk för en forskningsbegränsande spiral.

Om forskaren endast får läsa digitaliserat material, kommer nya upptäckter och forskningsinitiativ om Finlands historia att förbli ogjorda.

Nedskärningarna hotar också utbildningen. Att lära sig kritisk användning av arkivmaterial kräver tillgång till konkreta arkiv.

Om tillgången till material försämras, kommer genomförandet av studier och forskning att fördröjas.

I värsta fall kan processen leda till en inskränkning av demokratin samt en försämring av historieforskningen och -undervisningen och den nationella självförståelsen.

Detta kan ge utrymme för pseudovetenskapliga teorier och politiskt motiverad historiepåverkan.

Vetenskapens frihet, tillgång till information och säkerställande av forskning är värden som upprätthåller ett demokratiskt, fungerande samhälle.

Finland måste utarbeta en nationell arkivstrategi vid sidan av statsrådets kulturarvsstrategi. Detta bör omfatta myndighetsarkiv och andra nationellt betydelsefulla minnesorganisationer.

Strategin bör innehålla hållbara lösningar, särskilt för bevarande av fysiska och digitaliserade material, organisering av digitalisering samt utveckling av materialens användbarhet.

Vetenskapens frihet, tillgång till information och säkerställande av forskning är värden som upprätthåller ett demokratiskt, fungerande samhälle.

Finska Historiska Samfundet

Ville Vuolanto

ordförande, professor, Tammerfors universitet

Anu Lahtinen

vice ordförande, professor, Helsingfors universitet

Louis Clerc

professor, Åbo universitet

Pertti Grönholm

docent, Åbo universitet

Markku Hokkanen

docent, Uleåborgs universitet

Johanna Ilmakunnas

professor, Åbo Akademi

Kati Parppei

docent, Itä-Suomen yliopisto

Johanna Rainio-Niemi

professor, Helsingfors universitet

Tanja Vahtikari

docent, Tammerfors universitet

Kustaa Vilkuna

professor, Jyväskylä universitet

styrelsemedlemmar

Publicerad: