Finns det liberala krafter i Ryssland?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På omslaget till boken ”Vakauden kaipuu”, som behandlar Kalla krigets slut och Finland, skriven av Jaakko Blomberg, finns det en vacker bild av framlidne sovjetledaren Michail Gorbatjov.
Han representerar för mig en stor symbol för frihet även om han inte hann genomföra sina idéer helt och hållet.
Han skulle troligen också lämnat kommunismen om han fått fortsätta.
Vi kan väl säga att det skulle ha varit nödvändigt för att kunna bygga ett friare samhälle som var exceptionellt svårt på ruinerna av ett kommunistisk misslyckande.
De flesta trodde inte att man skulle få uppleva den dag då den kommunistiska diktaturen i Sovjet skulle falla och rasa ihop.
Men så blev det när Gorbatjov kom till makten.
Det ska medges att jag höjer hans frihetsvärde på grund av detta.
Det som hände hade inte kunnat förverkligas utan att det funnits starka liberala krafter i Ryssland som stödde Gorbatjov.
Det är ett faktum som vi bör komma ihåg när vi ser hur hänsynslöst och diktatoriskt Vladimir Putin styr sitt land och sätter en blodig stämpel på nationen som kommer att kvarstå i historisk tid.
Josef Stalin har fått en efterföljare som fyller hans stövlar mer än väl.
Vi i Finland och Europa får betala ett högt pris för hans maktpolitiska drömmar.
Vi vet att det finns liberala opinioner i Ryssland men känner inte till omfattningen.
Troligen är de bredare än vi förmår föreställa oss men de tuktas givetvis med våld i olika skepnader.
Liksom under den stenhårda kommunisttiden känns det nästan utopiskt att liberala och demokratiska krafter skulle kunna etableras och komma i maktposition och avsluta kriget.
Vid en träff på den svenska ambassaden i Helsingfors sade ambassadör Peter Ericson, med diplomatisk erfarenhet från Moskvas horisont, sker det större politiska förändringar i den ryska ledningsstrukturen vet man inte det på förhand – de kommer plötsligt.
En del debattörer hos oss hävdar att kriget avgörs på slagfältet, inte vid förhandlingsbordet. Som situationen förefaller nu tror jag att det i så fall går dåligt för Ukraina och därmed också för Europa åtminstone i förlängningen.
Visst ger man stöd till Ukraina men enligt många experter alltför lite för att ett avgörande ska ske.
Det förefaller inte som man tar i beaktande att människor slaktas dag ut och dag in. Har den europeiska opinionen blivit förhärdad? Det är kanske i så fall inte konstigt. Det brukar gå så i krig. Absurt att vi har blivit förblindade i vardagssoffan.
Det påminner också om att beslutsfattarna i Europa har svårt att gripa makten i flykten för att fatta beslut.
Vi kan med bestörtning konstatera att ytterhögern i Europa växer i nästan alla länder och i många fall är beredda på ett visst samarbete med Putin. Det måste väl vara den ideologiska bilden som attraherar. Ett är säkert – det är farligt.
Låt oss hoppas på ny liberal rörelse med en stark ledargestalt av Gorbatjovs format. Navalnyj var förstås stark på sitt sätt, men det kändes som om han offrade sitt liv för en god sak och gick rakt i Putins dödsfälla.