Flera sätt att tänka är flera sätt att lyckas

Neurodiversitet en naturlig del av vår biologiska mångfald – något som alltid har funnits och som vi borde förvänta oss i varje mänsklig gemenskap.

I år hade en av våra medarbetare skapat en stämningsfull julkalender som spred glädje – varje dag fick en av oss ett litet paket och en aforism.

En aforism påminde om att julen inte behöver vara perfekt för att vara meningsfull.

Det vi gör av varje möte – och den mening vi ger det – väger tyngre än planerna som spricker, detaljerna som inte hinns med och förväntningarna på hur allt borde se ut.

Det samma gäller oss människor – ingen av oss är perfekt, men vi kan ändå vara fantastiska.

Neurodiversitet handlar om att vi människor inte är skapade i samma form och om att våra hjärnor kommer i olika naturliga varianter.

Olikt fungerande hjärnor är alltså inget nytt eller onormalt.

Tvärtom är neurodiversitet en naturlig del av vår biologiska mångfald – något som alltid har funnits och som vi borde förvänta oss i varje mänsklig gemenskap.

Studier visar att det skett en skarp ökning i vårdkontakter speciellt gällande neuropsykiatriska diagnoser hos barn och unga.

Neuropsykiatriska diagnoser som adhd och autism är exempel på diagnoser som ofta lyfts fram i diskussionen om neurodiversitet.

Behovet av en beteendediagnos uppstår ofta i individens möte med sin närmiljö.

Om diagnoserna ökar, ökar också vårt strukturbehov av tydliga vårdkedjor, kortare väntetider och i slutrakan mera resurser.

Diagnoserna finns förstås för att beskriva och ge stöd – inte för att säga att någon är mindre värd eller mindre normal.

Om diagnosen i sig blir målet finns ändå risken att diagnosen får en motsatt effekt.

Fokus borde därför vara på det som kommer efter diagnosen – de insatser som möjliggör rätt stöd, rätt vård, ökad självinsikt och ett stödjande bemötande i närmiljön.

Vi är trots våra hjärnors särdrag troligen ändå mer lika än olika.

Om diagnoserna ökar, ökar också vårt strukturbehov av tydliga vårdkedjor, kortare väntetider och i slutrakan mera resurser.

Idag får flera individer hjälp först när läget är akut, vilket är speciellt ledsamt då vi med mindre insatser i ett tidigt skede kunde undvika svårare psykisk problematik och utanförskap.

Personalbrist och köer kan leda till att vården blir otillgänglig, vilket inte är enigt med våra ideal om tidiga insatser och om förebyggande vård som sist och slutligen skulle kosta oss betydligt mindre.

Vi är trots våra hjärnors särdrag troligen ändå mer lika än olika.

I grunden berättar vår inställning till neurodiversitet och vårt sätt att bemöta individer med olika behov något om hur vi värderar varandra, vad vi tänker om psykisk hälsa och vem vi tänker att ska få plats i vårt samhälle.

Om vi vill vidga vår förståelse för olika hjärnors behov kan vi utgå från de faktorer som stärker livskvaliteten och funktionsförmågan.

Ett sätt att göra det är att fokusera på det som fungerar och inse att vi alla varje dag möter sådant som vi ännu inte kan.

Våra hjärnor har stor nytta av att vi känner oss accepterade och delaktiga och att vi upplever att vi har möjlighet att påverka vår tillvaro.

Nyfikenhet och intresse för olika sätt att tänka kan skapa ett skifte från problemfokus till lösningsfokus, från begränsningar till olika lösningar där flera kan trivas och må bra.

Våra hjärnor har stor nytta av att vi känner oss accepterade och delaktiga och att vi upplever att vi har möjlighet att påverka vår tillvaro.

Det ökar sannolikheten för större engagemang och också tillgången till kunskap och kreativitet.

Därför behöver vi fortsätta att arbeta medvetet med vad olika hjärnor – neurodiversitet – betyder och möjliggör, för individen såväl som för gruppen, arbetsplatsen, skolan och familjen.

Vår biologiska mångfald och våra fantastiska olika hjärnor ger oss flera möjligheter att anta dagens utmaningar och lösa dem.

Det möjliggör flera olika sätt att lyckas. Ingen av oss är perfekt – men vi kan ändå vara fantastiska, speciellt tillsammans.

Här kan du läsa fler kolumner av Petra Boman.