Framtiden byggs i skolan

För tillfället njuter skoleleverna av ett välförtjänt sommarlov. I höst när skolorna igen inleder sitt läsår kommer en sak att vara annorlunda: alla klassrum kommer att vara fria från mobiltelefoner. Lagen som förbjuder mobiltelefoner i klassrummen träder i kraft från och med den första augusti.

Nej, mobiler är inte roten till allt ont, och mobilfrihet löser inte alla problem i skolan – men jag är säker på att mobilfriheten bidrar till en lugnare lärmiljö och via det bättre inlärningsresultat i skolan.

Även om frågan om mobiltelefonernas vara eller icke-vara i skolan varit en het potatis som väckt mycket debatt och intresse, så händer det också mycket annat i samband med att läsåret inleds. Vi förnyar den grundläggande utbildningen och andra stadiet på många sätt.

Den största reformen gäller förnyandet av stödet för lärande. Stödåtgärderna blir nu enhetliga från förskoleundervisningen till andra stadiet. Det centrala är att varje elev ska få det stöd som hen behöver, i ett så tidigt skede som möjligt.

Detta stöd fortsätter genom hela lärstigen ända in till andra stadiet – såväl i gymnasierna som inom yrkesutbildningen. Den förlängda läroplikten betyder att behovet av stöd ökat. För genomförandet av reformen har det reserverats nästan 100 miljoner euro permanent finansiering för utbildningsanordnarna.

Inom yrkesutbildningen inleder vi ett försök där 40 anordnare av yrkesutbildning själva får bestämma hurdana utbildningar de erbjuder på basen av det regionala behovet av arbetskraft.

All kunskap bor inte alltid på undervisnings- och kulturministeriet i Helsingfors, och ibland, ja ofta, är det värt att lätta på regleringen och låta lokala aktörers insikter avgöra. Den kunskapen finns bland annat i Åbo, i Pargas och på Kimitoön.

Och eftersom vi vet att de grundläggande färdigheterna – att läsa, skriva och räkna – utgör grunden för allt annat lärande, ökar vi också antalet timmar i modersmål, litteratur och matematik i de lägre årskurserna i grundskolan.

Det här görs utan att läroplanen utvidgas, vilket innebär att det blir mer tid för repetition och att lugn och ro gå igenom grunderna.

Om AI kan ge svar på det mesta, så varför lär vi oss?

Effekten av alla dessa satsningar ser vi förhoppningsvis de kommande åren som förbättrade inlärningsresultat och genom att fler barn och unga trivs i skolan.

Med jämna mellanrum ställs vi människor inför en stor omvälvning som ifrågasätter vårt sätt att se på världen. Ja, kanske till och med vår plats i den världen. Den industriella revolutionen var en sådan. Datorer och trådlös kommunikation en annan.

Som en förlängning av den revolutionen har plötsligt artificiell intelligens gjort sitt intåg i vår vardag. Och det får oss igen att fundera på vår roll, och skolans roll. Om AI kan ge svar på det mesta, så varför lär vi oss?

Av samma orsaker som tidigare, tänker jag. Vi behöver bildning och förståelse för den värld vi lever i.

Men samtidigt som vi av samma skäl nu försöker stärka de grundläggande färdigheterna är det också viktigt att vi tar hand om det humana, det mänskliga i vår förståelse.

Speciellt i dessa tider, när man kanske tänker att AI gör intrång i mycket, är det viktigt att värna om detta.

Vår utbildning handlar inte bara om tekniska färdigheter, om att räkna, skriva, läsa och minnas. Den handlar om kreativitet, kritiskt tänkande och empati.

Jack Ma, den kinesiska nätbutiken Ali Babas grundare, har sagt ungefär så här: ”Vi ska lära våra barn det maskinerna inte kan”.

Det tänker jag är värt att komma ihåg – och det är också den finländska skolans styrka. För vår utbildning handlar inte bara om tekniska färdigheter, om att räkna, skriva, läsa och minnas.

Den handlar om kreativitet, kritiskt tänkande och empati. De är färdigheter som behövs både för att vi ska utvecklas som individer och med tanke på samhällets framtid.

Skapande ämnen så som bildkonst, musik och slöjd hjälper oss att se alternativa lösningar, tänka i nya banor och våga uttrycka oss.

Nästa läsår kommer skolan att ha lite bättre förutsättningar för att stärka de grundläggande färdigheterna.

Men vi ska inte glömma slantens andra sida: undervisningen ska forma trygga, nyfikna, skapande, empatiska och ansvarstagande människor. För just nu, i denna tid, tänker jag att det är speciellt viktigt.