Gamla och uttjänta fraser – ”Det var inte bättre förr men det måste bli bättre sen”

Vi som strävar på i vardagen och upplever både med- och motgångar har ett val. Vi kan betona det positiva och bli uppskattade för det eller vi kan påvisa svårigheterna och få sympati för det.

Jag hör sällan någon utbrista ”Det var bättre förr!”. När jag var liten på 1980-talet kunde man ibland höra vuxna sucka fram frasen.

Samtidigt lever vi i en tid när flertalet av oss anser att situationen verkligen inte är bra.

Problemen är alltifrån världsläget, hot mot demokratin och galna politiker till att vi har problem i vardagslivet med fetma, arbetslöshet och ungdomar som inte mår bra.

Men ingen säger ”Det var bättre förr!”.

Varför? Är det för att vi faktiskt inte tycker att det var bättre förr eller för att det blivit omodernt att säga så?

Vi som strävar på i vardagen och upplever både med- och motgångar har ett val. Vi kan betona det positiva och bli uppskattade för det eller vi kan påvisa svårigheterna och få sympati för det.

I den finska kulturen är det viktigt att inte verka helt tillfreds för då blir man inte tagen på allvar. I ljuset av det är det intressant att finländarna, år efter år, koras till världens lyckligaste folk. På ytan är vi missnöjda men innerst inne är vi lyckliga.

Jag upplever att den finska demokratin är otroligt väl fungerande.

Jag brukar säga att Finland är världens bästa demokrati. Det är nog många som skulle hålla med mig, men jag kan ju inte påstå att min åsikt är vetenskapligt belagd.

Men jag upplever att den finska demokratin är otroligt väl fungerande. Den genomsyrar många lager i samhället och den fungerar som ett socialt kitt som ger förtroende för våra institutioner, media och politiker.

Jag ser också en yngre generation som ser värdet av detta och som vill engagera sig för att upprätthålla systemet, ett engagemang sprunget ur viljan att kunna bidra och utveckla.

En vän till mig har konstaterat att det viktigaste i livet inte är det avlönade arbetet utan att jobba för ideella föreningar som skapar mervärde åt andra som har samma intressen.

En svensk berömdhet som gjorde sig ett namn i världen i början av 2000-talet, och som tyvärr gick bort alldeles för tidigt var Hans Rosling, professor i global hälsa vid Uppsala universitet.

Han visualiserade offentlig statistik som visade att mänskligheten har gjort otroliga framsteg när det kommer till att utplåna extrem fattigdom och att den förväntade livslängden världen över har ökat markant de senaste decennierna.

Det är kanske tack vare Hans Rosling det blivit omodernt att säga att ”det var bättre förr”? För det var verkligen inte bättre förr i de här avseendena.

Men många av oss vill upprätthålla känslan av att vi lever i en kris. Det är inget fel med det. De är ofta godhjärtade aktivister som vill visa på orättvisor och få oss att agera. Men det kan också finnas ekonomiska och politiska intressen.

Så hur ska man förhålla sig till alla dessa kriser runt omkring oss i närsamhället och i världen?

Jag vill tro att man kan bidra på olika sätt och att inget sätt är bättre eller sämre än det andra eftersom vi alla har olika förutsättningar.

Att minska på skärmtid för både barn och vuxna är klokt, därom verkar det t.o.m. råda politisk enighet.

Likaså att uppmuntra till fysisk aktivitet, inte för dem som redan är sportiga, utan för dem som inte rör på sig alls.

Gällande arbetslösheten ska man inte tro att det finns en bransch som ska rädda Finland. Utmaningen ligger snarast i att göra arbetslivet drägligt, givande och tillgängligt för flertalet av oss.

Gällande världsläget kan man väl konstatera att det är illa men att utvecklingen går i cykler. Jag lyfter på hatten för alla som bidrar till en bättre värld genom socialt engagemang, demonstrationer och påverkansarbete.

Det var inte bättre förr men det måste bli bättre sen.

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Werkelin.