Glöm inte vården då vi talar om försvaret
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det säkerhetspolitiska läget är osäkert i Europa. Efter att president Trump igen tog makten i USA nu i januari så har en sak blivit klar – Europa måste satsa mera på sitt eget försvar.
I Finland har vi sedan länge insett att man ska sköta sitt och vi har inte skurit ned vårt försvar fast många andra länder gjort det. Trots att vi redan nu har ett bra försvar bör också Finland öka satsningarna på försvaret.
I den säkerhetspolitiska diskussionen handlar diskussionen oftast om direkta militära satsningar.
När vi ska utveckla vårt försvar måste vi också komma ihåg till exempel beredskapen och infrastrukturen.
Det är förstås viktigt, men vi får inte glömma de övriga sektorerna.
När vi ska utveckla vårt försvar måste vi också komma ihåg till exempel beredskapen och infrastrukturen. Dessa spelar på många sätt en avgörande roll och måste också utvecklas.
Jag vill nu speciellt lyfta fram vården.
Välfärdsområdena har tampats med ekonomiska utmaningar och fokus har varit på att utveckla vården så att kostnaderna inom hålls under kontroll. Det har också gjorts en hel del centraliseringar.
Här vill jag lyfta ett varningens finger.
Nu när vi satsar mer på försvaret och på vår beredskap måste vi också satsa på vården.
Internationellt ser vi hur sjukhus och andra vårdinrättningar varit huvudmål i konflikter trots att det här strider mot internationell lag.
Vårdinrättningar är i kristider ofta utsatta för olika former av sabotage.
Med tanke på det här, och också med tanke på de krav som Natomedlemskapet medför måste vi se till att vården har tillräckligt med resurser så att man kan planera hur man ska agera också under kristider.
I Nyland har mer och mer verksamhet koncentrerats till Helsingfors, vilket flera experter menar är medicinskt bra, men ur ett säkerhetsperspektiv kan det här nog ifrågasättas.
Jag vill också lyfta fram de utmaningar som uppstår när vi centraliserar inom vården.
I Nyland har mer och mer verksamhet koncentrerats till Helsingfors, vilket flera experter menar är medicinskt bra, men ur ett säkerhetsperspektiv kan det här nog ifrågasättas.
I Raseborg finns nu ett sjukhus med ganska låg servicenivå inom specialsjukvården.
Det är på sin plats att fråga om den här utvecklingen är hållbar?
För att få klarhet i det här har jag lämnat in ett skriftligt spörsmål till social- och hälsovårdsministern, där jag frågar ifall man borde konsultera Försvarsministeriet och Försvarsmakten innan anpassningar i sjukhusnätverket görs.
Det är vanligt att Försvarsmakten involveras till exempel vid planläggningsprocesser i kommunerna.
Jag tycker därför att det skulle vara viktigt att fråga försvaret hur de bedömer att eventuella nedskärningar i servicenätet inom specialsjukvården påverkar säkerheten och beredskapen.