Gud är större
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sällan har vi upplevt så många samtidiga kriser som de senaste åren. Vi har klimatkris och miljökris. Den internationella rättsordningen är i kris. Freden i vår världsdel är i kris. Hela vår framtid är i kris.
Sällan har vår tanke på framtiden varit så ångestfylld som nu. ”Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen…” Så skrev Pär Lagerkvist i en av sina berömdaste dikter. Alltför många, unga och äldre, måste i dag instämma i den dikten.
Det här betyder att vi dessa dagar och veckor är i speciellt stort behov av en mental kristålighet, en motståndskraft mot hotande hopplöshet.
Hopp är mera än en allmän fritt svävande optimism. Ankaret är som bekant hoppets symbol. Hoppet har en förankring.
Hur ska vi nu lyckas blåsa liv i hoppets tynande låga?
Vad innebär det att hoppas?
Hopp är mera än en allmän fritt svävande optimism. Ankaret är som bekant hoppets symbol. Hoppet har en förankring.
Den förankringen heter tillit, tro. Har vi inget att lita på, har vi inget hopp. Därför måste vi nu fråga var vi idag kan finna fäste för hoppets ankare. Vad ska vi nu bygga vårt framtidshopp på? Vad får vi lita på, tro på?
Det är helt klart att vi nu behöver en hel del så kallade hårda värden att bygga vårt hopp och vår framtidstro på, värden som vetenskap, teknik och ekonomi kan erbjuda.
De hårda värdena är viktiga, men inte tillräckliga för vår mentala motståndskraft, vår resiliens, såsom det numera så fint heter.
Därför riktas blickarna nu allt oftare mot vårt kulturella och andliga arv. Det får vi uppleva i våra nordiska kyrkor dessa år, inte minst bland de unga.
Vårt andliga arv blir vi påminda om på söndag, reformationsdagen, som årligen firas i närheten av Martin Luthers födelsedag den 31 oktober. För honom, liksom för hela reformationen, var som bekant frågan om tron ytterst central.
På en skiva ovanför mitt arbetsbord har jag bl.a. några citat som jag ofta tittar på och begrundar. Ett citat, som just nu betyder mycket för min tro och mitt hopp, är av astronomen, filosofen och teologen Nicolaus Cusanus (1401–1464), en av reformationens förelöpare:
”Gud är alltid större, större än vår föreställning om Honom, större än vår tro på Honom, större än vår kunskap om Honom, större än vår erfarenhet av Honom.”
Gud är större än allt vad vi vågar tänka, tro och hoppas.