Guldkanten försvann – är detta verkligen likabehandling?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På senare tid har vi sett hur små men betydelsefulla inslag av trivsel och mänsklig värme försvinner inom den offentliga servicen.
Motiveringen som ofta ges är ”likabehandling”.
Men är det verkligen vad som sker – eller handlar det snarare om jämlikhet genom försämring?
Välfärdsområdet i Egentliga Finland, Varha, har beslutat att upphöra med verksamheten ”Julgubbens hjälpreda” på orter som Kimitoön och Pargas.
Motiveringen är att Varha måste följa principen om likabehandling och därför slopa julklappsutdelningen.
Enligt Varhas ledning hör utdelning av fysiska julklappar inte längre till socialtjänstens uppgifter.
I mars i år fattades ett liknande beslut i Pargas: bastun vid servicehuset Björkebo får inte längre användas.
Skälet uppges vara att alla Varhas äldreboenden inte har bastuservice – och därför ska ingen annan heller ha det.
Med samma logik får man inte heller bjuda de äldre på kaffe och tårta när någon fyller jämt, eftersom detta inte sker överallt.
Men enligt Finlands rättssystem är det i regel inte förenligt med jämlikhetsprincipen att ”jämka nedåt” genom att ta bort eller avsluta en tjänst enbart för att andra saknar tillgång till den.
Grundlagens likabehandlingsprincip innebär att lika fall ska behandlas lika – men också att olika fall får behandlas olika, om det finns ett godtagbart och proportionerligt skäl.
Principen är inte till för att försämra någons ställning i jämlikhetens namn.
Att hänvisa till att ”alla har ju inte tillgång till detta” är i sig inte ett godtagbart skäl.
Även diskrimineringslagen lyfter fram att det är problematiskt att ta bort en förmån, tjänst eller service utan sakliga och proportionerliga skäl, särskilt om åtgärden drabbar vissa grupper hårdare än andra.
Att hänvisa till att ”alla har ju inte tillgång till detta” är i sig inte ett godtagbart skäl.
Förbudet mot ”jämlikhet genom försämring” gäller särskilt inom social- och hälsovården, men även annan offentlig service.
Vi Seniorer anser att jämlikhet ska uppnås genom att höja nivån där det behövs – inte genom att ta bort det lilla extra som ger guldkant åt vardagen för barnfamiljer och äldre.
En tjänst kan avslutas om det finns lagstöd, objektiva skäl och proportionalitet – om åtgärden inte leder till indirekt diskriminering.
Att andra inte har samma service uppfyller inte dessa kriterier.
Vi Seniorer anser att jämlikhet ska uppnås genom att höja nivån där det behövs – inte genom att ta bort det lilla extra som ger guldkant åt vardagen för barnfamiljer och äldre.
När omtanke och mänsklighet försvinner bakom byråkratiska tolkningar av ”likabehandling” är det skäl att stanna upp och fråga: Vem tjänar egentligen på detta?