Jag sade nej till spårvägen – och står fast
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De nya kostnadsuppgifterna för Åbos spårväg har nu presenterats. Enligt stadens egen presentation uppgår investeringen till cirka 540 miljoner euro, när spårinfrastruktur, depå och spårvagnar räknas med.
Samtidigt visar stadens färska utredningar att superbussalternativet kan genomföras till en investering på cirka 240 miljoner euro.
Det handlar om mindre än halva kostnaden jämfört med spårvägen.
En högklassig superbuss erbjuder i praktiken så gott som motsvarande funktionella fördelar när det gäller restider, turtäthet, tillgänglighet och kapacitet – men med betydligt lägre ekonomisk risk och större flexibilitet.
Jag stöder därför utvecklingen av en högklassig superbusslösning för Åbo: Eldriven, trygg, tillgänglig och med tillräcklig kapacitet för att motsvara stadens faktiska behov.
Redan före valet var min linje tydlig, och den var en del av min valkampanj. Jag är emot spårvägen.
Både spårvägen och superbussen är, under förutsättning att systemen håller hög kvalitet, berättigade till statligt stöd.
Om stöd beviljas, i vilken omfattning och på vilka villkor är dock i dagsläget oklart i båda fallen. Statligt stöd kan därför inte användas som argument för att föredra det ena alternativet framom det andra.
Redan före valet var min linje tydlig, och den var en del av min valkampanj. Jag är emot spårvägen.
Åbo investerar redan nu mycket i skolor, dagvård, idrottsanläggningar och basservice. I ett sådant läge är det inte ansvarsfullt att binda ytterligare hundratals miljoner euro i ett tungt och låst spårvägsprojekt, när ett klart billigare och mer flexibelt alternativ finns.
Jag står därför fast vid min ståndpunkt: Åbo behöver fungerande och attraktiv kollektivtrafik – men inte en spårväg.