Jag sparkar lönnlöv så länge det går och förlitar mig på stadsplaneringens tröghet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Lönnen gav glädje under hela året: de ljusgröna blommorna på våren, det svalkande lövverket sommartid och de sprakande färgerna på hösten.
Lönnarna på innergården var det som avgjorde att jag för många år sedan köpte min lägenhet. Det föreställer jag mig åtminstone inne i mitt huvud, även om jag vet att det inte kan vara sant.
Lägenhetsvisningen var nämligen i mitten av december, en disig dag när solen knappt orkade kravla sig över horisonten. Inte den bästa tiden för att få en bild av lönnars skönhet.
Men den tidigare ägaren, en jurist som inte slösade med superlativen, beskrev lönnarna så lyriskt när vi stod och tittade ut genom köksfönstret. När hans berättelse blandas med min egen erfarenhet av att han hade rätt, kokar minnet ihop det till att det var lönnarna som avgjorde.
De första åren fanns det en lönn som blev min egen. Den hade rötterna nere vid soptunnorna och kronan i höjd med köks- och sovrumsfönstren på femte våningen.
Det fanns rimliga motiveringar till att lönnen några år senare fälldes, men det tog lång tid innan jag vande mig vid att den var borta.
Lönnen gav glädje under hela året: de ljusgröna blommorna på våren, det svalkande lövverket sommartid och de sprakande färgerna på hösten.
Så nära var det mellan trädkronan och huset att naturen ibland letade sig in genom öppna fönster. En gång var sovrumsgolvet fullt av gröna larver, mer vanligt var det att näsformade lönnfrön flög in genom fönstret.
Det fanns rimliga motiveringar till att lönnen några år senare fälldes, men det tog lång tid innan jag vande mig vid att den var borta.
Trädens betydelse för människan och miljön har fått ny aktualitet i modern samhällsplanering. Träden ökar trivseln, men har också en viktig roll i att reglera temperaturer, suga upp vatten och dämpa ljud.
Åbos borgmästarprogram för åren 2025–2029 är ett av de många stadsplaneringsdokument där 3–30–300-principen skrivits in som vägledande för hur staden ska utvecklas.
Målet är att man från varje fönster borde kunna se minst tre träd, att krontäckningen ska vara minst 30 procent och att avståndet till närmaste grönområde borde vara högst 300 meter.
Turun Sanomat publicerade den 15 oktober 2025 en kartläggning om hur det står till med 3–30–300-målet i olika delar av Åbo. Kartläggningen visade att krontäckningen i stora delar av Åbo centrum klart understiger 30 procent. Träd har försvunnit vid salutorgets renovering och i samband med tilläggsbyggnation.
Fri sikt är en livskvalitetsfaktor det är svårt att sätta en prislapp på.
På nya bostadsområden planteras nya träd, men det tar lång tid innan de blir så stora att de fullt ut kan erbjuda svalka och dämpa ljud.
Det är på många sätt vettigt att bygga nya hus i centrum där det redan finns service och infrastruktur, men det påverkar ovillkorligen inte bara antalet träd, utan också andra trivselfaktorer.
På vår innergård är det bara lönnen vid soptunnan som försvunnit sedan jag flyttade in, men på granntomterna har låga byggnader rivits och ersatts med nya höghus. Förr kunde jag från mitt köksfönster se en skymt av Martinskyrkans torn på andra sidan ån, nu ser jag en rad av inglasade balkonger. Fri sikt är en livskvalitetsfaktor det är svårt att sätta en prislapp på.
Vårt eget husbolag har ansökt om en stadsplaneändring för att tillåta byggande vid bortre tomtgränsen. Ekonomiskt vore det en bra sak för bolaget om ändringen gick igenom, men det skulle innebära färre träd och ännu en husvägg som täpper till utsikten.
Jag sparkar lönnlöv så länge det går och förlitar mig på stadsplaneringens tröghet. Ännu några år är utsikten över lönnarna på innergården det bästa med min lägenhet.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.