Jag städar inte, jag bara dammsuger litet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I min barndom för drygt fyrtio år sedan hände det sig att vårt hem blev stökigt. Det hände och händer i varje hem, inte bara i en barnfamilj. Vår mamma arbetade heltid och pappa skiftesarbetade. Det fanns alltså ingen speciell städdag.
Mamma dammsög ibland på söndagarna och ursäktade sig alltid med att säga att hon inte städar, bara dammsuger litet.
Jag minns inte att det skulle ha varit stökigt, det är länge sedan och mitt minne kanske förskönar verkligheten. Dessutom stökar jag till det så ofta att jag är van vid oreda. När det blir för rörigt kavlar jag upp ärmarna och röjer upp.
Mina lediga dagar har en annan rytm än vardagen. Fredagarna då jag kunde dammsuga och veckostäda förflyttar jag mig till mitt hem på holmen. På lördagarna sover jag litet längre, jag dricker mitt kaffe i lugn och ro. Jag passar på att vara ute, ta en promenad i skogen eller gå ner till stranden.
Matlagningen får ta sin tid och jag passar på att vila på maten. När söndagen kommer har jag pustat ut och har ny energi. Medan potatisen kokar händer det sig att jag tar tag i dammsugaren eller bäddar rent i sängen. Efter maten lyssnar jag som oftast på radiogudstjänsten, packar mina kassar och är färdig för resan till stan.
Du skall helga vilodagen är ett av våra tio budord. Dem har vi fått att följa inte för att Gud tycker om att ge regler utan för att vi skall må bra och klara av att leva tillsammans. Hur vi följer de här budorden är sedan väldigt olika.
Vi får – och bör – göra det som är nödvändigt för att orka med livet, med arbetsveckan, med att vara medmänniskor. Vi får dammsuga på söndagseftermiddagen, laga matlådor för veckan, planera och förbereda – om det ger oss frid.
I dag är jag väldigt glad för mammas ord, min inställning till att prioritera det som är viktigt för mig och min ork är viktigare än att följa regler för reglers skull.
Budorden är oss givna för att vi skall kunna leva tillsammans och med Gud, med dammsugaren i handen eller inte.
I dag är jag väldigt glad för mammas ord, min inställning till att prioritera det som är viktigt för mig och min ork är viktigare än att följa regler för reglers skull.