Kära Åbo domkyrka!

Du är mer än en vanlig byggnad och för en del av oss – vars relationer till dig sträcker sig över år eller decennier – mer än andra kyrkor.

När jag skriver det här brevet till dig är det bara dagar kvar tills dina dörrar stängs. Inte för alltid men för nästan tre år. Det känns overkligt, vemodigt och lite spännande.

Overkligt därför att du är en så viktig och på något sätt självklar del av mitt och allas vårt liv. Vi är så vana vid att få besöka dig, dela vardag och fest med dig, och få näring till kropp, själ och ande när vi firar högmässa tillsammans.

Vi ska fortsätta bygga församling tillsammans. Fira gudstjänster, dop och vigslar i Aurelia eller i någon av de andra älskade kyrkorna här i Åbo och S:t Karins.

Vemodigt eftersom det inte finns någon annan kyrka som doftar som du, som har lika högt till tak som du och som känns lika mycket som vår kyrka som du.

Lite spännande därför att vi har planerat så fina saker för din renovering och omvårdnad. Jag vet att du behöver det och jag tror att det kommer att bli bra. Vi ska få lära känna nya rum hos dig och det ska bli enklare för oss alla att besöka dig. Och så ska förstås all föråldrad teknik bytas ut och allt som skadats eller smutsats ner tas hand om.

Min dotter frågade när hon var tre eller fyra år gammal hur Domkyrkan mår. ”Bra”, svarade jag, lite förvånad över tanken på dig som ett subjekt. Men det beskriver på något sätt den relation till dig som jag tror många av oss har. Du är mer än en vanlig byggnad och för en del av oss – vars relationer till dig sträcker sig över år eller decennier – mer än andra kyrkor.

Men du behöver inte oroa dig för oss. Vi ska fortsätta bygga församling tillsammans. Fira gudstjänster, dop och vigslar i Aurelia eller i någon av de andra älskade kyrkorna här i Åbo och S:t Karins. Dela vardag och fest och få näring till kropp, själ och ande.

Nu ska du få vila och bli ompysslad. Vi ser fram emot att återvända till dig på första advent 2028. Då ska vi fira! Vi längtar redan.

Vi ses!