Kommer du ihåg?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi har firat midsommar, och just nu är sommaren som vackrast. Jag hade en rolig midsommar som innehöll samvaro med vänner och nya bekanta och även mer ensamma stunder som erbjöd vila och återhämtning. Ibland fick vi sol, ibland regn. En helt bra midsommar, alltså! Och ingen snö, ändå!
Midsommaren är en bra stund för olika sommarminnen. Ni vet, de där varma och sköna.
Vi vet alla hur barndomssomrarna var så långa och soliga, medan den här sommaren 2025 har gått och kommer att gå väldigt fort.
Den mörka tiden är lång, och sommaren måste ”utnyttjas” så maximalt som möjligt. Och när vintern är som mörkast kan våra ljuva sommarminnen erbjuda en liten stund av någonting annat, någonting som går utöver vardagen.
Mina funderingar om sommarminnen påminde mig om den betydelse som minnet har för oss människor.
Vårt liv består långt av olika slags minnesbilder – vi minns mycket från vårt förflutna, både sådant som är positivt och negativt.
Gemensamma minnen förenar och ger inspiration. Det kan vara väldigt roligt att tillsammans komma ihåg olika slags höjdpunkter. Minns ni när...?
Minnen kan även ge kraft och bära i vardagen, och särskilt mycket när livet känns tungt.
Ni får säga vad ni vill. Jag vet att barndomssomrarna alltid var mycket längre och soligare än somrarna senare i livet. Nostalgin tröstar och bär!
Den säljer också – vi ser hur tidigare årtiondens populärkultur och stilar återkommer.
Minnen har kraft som sträcker sig bortom det förflutna.
Det kommer att vara intressant att se hur vi efter några årtionden kommer att minnas 2020-talet.
Men minnen kan också vara negativa.
Dåliga minnen kan störa och till och med plåga. De påminner oss om stunder som faktiskt inte var så roliga. De kanske var rentav fruktansvärda. Varför måste jag genomgå detta? Varför var jag så dum? Våra minnen innehåller inte bara sol och värme, utan också sorg, frustration och trauma.
Minnen är också kollektiva och förankrade i mänsklighetens gemensamma historia, politik, kultur och så vidare. Och här ska inte heller religionen glömmas bort: vid högmässan påminns församlingen om hur ”Vi minns hans död, uppståndelse och himmelsfärd”.
Minnen har kraft som sträcker sig bortom det förflutna.
Det viktiga, det som bär ska inte bara minnas, utan även levandegöras i nuet och förmedlas vidare. I kristendomen är evangeliet starkt förankrat i minnet – berättelsen om Jesus har bevarats i det gemensamma minnet, och varje söndag samlas församlingen omkring detta.