Lasse Stefanz-sångaren Olle Jönsson osäker på framtiden – därför ville många se dem i Ekenäs
När Lasse Stefanz kommer till byn kan man ta lite mygg på lummiga Ramsholmen. Och det gäller att passa på. Sångaren Olle Jönsson vet inte hur länge han orkar.
Vid porten vid bron över till Ramsholmens festplats och folkpark sitter Hangöprofilen och arrangören Bosse Grahn och myser.
– Vi har sålt över 1 000 biljetter i förköp. Och säljer nog 700 till.
Det skulle motsvara hans personliga rekord på Ramsholmen.
Grahn säger att det är 11:e gången han anlitar Lasse Stefanz. Bandets sångare Olle Jönsson talar om femte eller sjätte gången.
Grahn byter om till en långärmad Deep South MC-t-shirt, en Harley Davidson-klubb han själv har grundat.
Grahn vill ha en bild med Olle Jönsson men vill inte gå de några hundra metrarna till festplatsen, så han lånar en bil av ordningsvakten, en gammal trotjänare från Helsingfors med svart bälte i karate, och kör över bron till Ramsholmen.
Framme hissar han ner rutorna och ropar till en i Lasse Stefanz gäng.
– Säg att han kommer ut! Det ska vara två ikoner på samma bild. Jag och Olle.
Men Olle Jönsson kommer inte ut. Han sitter i kioskbyggnaden med en liten fläkt på bordet framför sig. Ibland viftar han bort myggor.
– Det lär behövas myggspray i kväll, säger Jönsson.
Han har precis börjat tala om att lägga av med dansbandslivet.
– Jag har hållit på i 58 år, vet du. Och nu är inte Christer med längre (Ericsson, gitarrist, red. anm). Han blev ju sjuk i maj och har inte kommit tillbaka. Vi är ett stort namn. Men när man går miste om en kille som man spelat med i 58 år så känner man sig lite ensam.
– Jag vet inte. Vi har haft en bra turné. Förra veckan var på Åland och nu har vi haft bra med folk i Finland. Samtidigt är det väldigt tragiskt att man ska behöva lägga av. Men jag är 70 år nu. Då har man rätt att ta pension.
Men du kan njuta på scenen fortfarande?
– Det kan jag. Det är resandet som tär på en. AC:n på bussen lade av i förra veckan. Så det känns lite jobbigt emellanåt. Men the show must go on, som Freddie Mercury sade.
– Det är så många man sätter i klistret om man slutar så jag vet inte. Men man känner ju att man inte är 20 längre. Jag var 12 när jag började. Nu är jag 70. Så vi får se. Jag har egentligen inget svar på det.
– Man får ju sina smällar. Jag har diabetes och har haft hjärtinfarkt. Vi får se vad man orkar med.
De första av den åtminstone tusenhövdade publiken på plats är Hangöborna Helge och Riitta Henriksson.
Helge har lyssnat på Lasse Stefanz sedan unga ben och nu ville han och frun Riitta passa på att se dem eftersom man inte vet hur länge de finns kvar.
De gillar svenska band och svensk musik men kommer också för att dansa och träffa folk.
Det blir inte så ofta numera.
– Det ordnas inte så mycket som för 30-40 år sedan. Då var det skäridans och annat, säger Riitta.
Hur mycket dans det blir i kväll återstår att se men en sak är säkert.
– Svetten kommer nog fram. Åtminstone i dag. Det behövs bara en dans, säger Helge.
Lasse Stefanz-prylarna går åt som smör i solsken.
– På tre och en halv timme sålde vi för 8 700 euro i Åminne i går, säger Rolf ”Skepparn” Jönsson.
Det är ändå inget jämfört med dansbandsveckan i Malung.
”Skepparn” är ansvarig för fanklubben och har turnerat med bandet i över 30 år på sin fritid.
– Jag är sjökapten och har varit till sjöss i hela mitt liv. Jag hade ett litet rederi också, 1 500 ton. Jag var ofta här i Ekenäs och lossade stålrullar och i Skuru och lastade armeringsjärn. Det är trevligt i Ekenäs, säger han och lite till före det.
Livet på sjön slutade han med vid 60. Då fraktade han hjälpförsändelser till Västafrika och Sydamerika och blev trött på att muta myndigheter.
– Jag hade med mig 20 000 euro och 20 000 dollar varje resa för att använda till böter och mutor. Det visste ju myndigheterna. Så de hittade på egna lagar. En gång kasserade vi 160 liter mjölk för att jag vägrade betala 500 dollar i mutor till en hälsoinspektör för att en burk hade gammalt datum. Fem minuter senare kommer han tillbaka med en tulltjänsteman och säger att vi har ett större problem: ”Ni har inte deklarerat för mjölken ni kastade”. Jag blev så jävla trött på det.
Tidigt ute är också Lovisaborna Saga Öhman-Hougberg med sonen Sven Hougberg och fästmön Harriet Appel.
– Hon är Borgåbo, säger Sven Hougberg och skrattar.
De kommer för Lasse Stefanz.
– Tommy’s är ett plus. Vi brukar dansa till dem också, säger Öhman-Hougberg.
Vad ska man tänka på när man kommer på dans?
– Att ta det där bättre humöret med sig, säger Appel.
– Och dansskorna. Och så hoppas man bli uppbjuden. Man gillar ju att dansa. Får man inte så bjuder man upp, säger Öhman-Hougberg
Kan karlarna dansa här?
– De som kommer hit kan nog.