Någon lär sig kinesiska…
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Visst. Engelska är det språk som behärskas mest i världen, Uppskattningsvis 1,58 miljarder kan använda det.
På andra plats kommer mandarinkinesiska med 1,2 miljarder, sedan hindi med 609,1 miljoner och spanska med 558, 5 miljoner (via Ethnologue 2025).
Utgår man från hur många som har språket som uttryckligen modersmål kommer mandarin främst med runt 1 miljard, spanska med 400 miljoner och först sedan engelska med 360 miljoner.
Mest folk finns det i Indien 1,5 miljarder följt av Kina med 1,4 miljarder och USA med 340 miljoner.
För något tiotal år sedan var kurser i kinesiska ett politiskt skämt.
Engelskan dominerar men får medtävlare. Tyvärr kan man säga som svensk.
Engelska är nära släkt och lätt att lära sig.
För något tiotal år sedan var kurser i kinesiska ett politiskt skämt.
I dag är de verklighet på institut världen över. Engelska är viktigt men samtidigt en banal kunskap. Satsa på något originellt!
Det kan löna sig att titta mot kinesiska eller varför inte thai och vietnamesiska.
De ingår i en gemenskap, ett språkförbund.
Språken är inte släkt med varandra även om kinesiskans inflytande varit stort under historiens gång.
Den som lär sig med kinesiska tecken får sikta på minst ett par tusen för att inte räknas som analfabet.
I dag skrivs vietnamesiska med latinska bokstäver (vår skrift), kinesiska och thai också så vid behov.
Det latinska alfabetet gör att ett språk blir mindre exotiskt, nästan tillgängligt.
Den som lär sig med kinesiska tecken får sikta på minst ett par tusen för att inte räknas som analfabet.
Kinesiska med grannar har egentligen inte böjning, ordklasser eller tidsformer.
I stället uttrycker man sig genom ordföljd, ord och ett antal accenter.
I kinesiska finns det fyra accenter, t.ex. mā ’mor’, má ’hampa’. mǎ ’häst och mà ’skälla ut’. Accenten avgör betydelsen.
Tyvärr påverkar en accent en annan, så försöker man tänka medan man talar går det mycket långsamt.
Med våra bokstäver, pinyin, och förenklad kinesiska blir frasen God dag (eg. Du god). Jag (wǒ) är (shì) finländare (fēnlán ’Finland + rén ’människa’):
你好。我是芬兰人。
Nǐ hǎo. Wǒ shì fēnlán rén.
Tyvärr påverkar en accent en annan, så försöker man tänka medan man talar går det mycket långsamt.
I exemplet Nǐ hǎo ’God dag’ uttalas inte två ned-upp accenter ( ˘ ˘ ) utan en upp följd av en ned-upp ( ´ ˘ ).
Men för en kines, vietnames eller thailändare måste de europeiska språken te sig konstiga med sina myckna ändelser, pluralis och tid.
Accenter får vår asiat leta efter för att kanske finna två i rikssvenskan och två nästan glömda i västnyländsk dialekt.
Kolla uttalet tomte-n av tomte och tomt-en av tomt.
I bestämd form skrivs de lika men jultomten borde ha grav eller tvåstavighetsaccent och parcellen akut eller enstavighetsaccent.
Så hörs skillnaden. Enkelt, sa kinesen.
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.