Nästan som om gruvan aldrig funnits – Kevitsas stängning är redan planerad

När Kevitsa-gruvan i Sodankylä en dag avslutar sin verksamhet ska gruvavfallet täckas och området återställas, all infrastruktur rivas och dagbrottet gradvis omvandlas till en sjö. Målet är att lämna området återställt och säkert för kommande generationer.

”Som det ser ut nu fortsätter Kevitsas nickel- och koppargruva i Sodankylä till år 2034. Därefter inleds gruvans sista fas, stängningen, som pågår ända in på 2060-talet. Att stänga gruvan ansvarsfullt är faktiskt ett nästan 30 år långt projekt, där alla steg och åtgärder har planerats i detalj redan innan gruvan öppnades. Vi har åtgärderna klara fram till 2063”, bekräftar EHSQ-chef Johanna Holm på Boliden, som driver Kevitsa.

Stängningsåtgärder påbörjas redan under driften.

”Områden med sidosten har redan stängts på 35 hektar, vilket innebär att täckkonstruktionerna är färdiga och områdena håller på att återställas. Vi har också börjat kapsla in den mest svavelhaltiga sidostenen, som utgör cirka en tiondel av all sidosten”, berättar Holm.

Utgångspunkten för stängningsplanen är att det stängda gruvområdet inte ska ge några effekter på miljön på lång sikt, särskilt inte på vattendrag.

”Om efterbehandlingen av gruvan är bristfällig kan det uppstå sura lakvatten och ökade metallhalter. Därför är det viktigt med noggranna stängningsplaner. Tanken är att området ska vara som om gruvan aldrig funnits.”

Boliden har redan stor erfarenhet av gruvstängningar: företaget har stängt 23 gruvor i Sverige, varav några omvandlats till rekreationsområden.

Dagbrottet blir en sjö

I Kevitsa inleds den mest aktiva stängningsfasen efter att brytningen avslutats och pågår cirka fem år, 2034–2039.

”Under denna period stängs områden med sidosten och anrikningssand, och all infrastruktur som elledningar, vatten- och avloppsrör samt byggnader tas bort”, berättar Holm.

Från 2039 inleds den så kallade efterbehandlingsfasen, där fokus ligger på att rena och leda lakvatten till dagbrottet, som under årtionden omvandlas till en sjö.

”Den aktiva vattenbehandlingsfasen pågår uppskattningsvis 6–10 år. Lakvatten leds till vattenreningsverket där metaller och partiklar tas bort. Därefter leds vattnet från vattenreservoaren till dagbrottet, som så småningom blir en sjö”, säger Holm.

Dagbrottssjön beräknas vara full på 2060-talet, varefter även vattenledningskonstruktionerna tas bort. Eftersom nederbörden i Finland är större än avdunstningen kommer sjön så småningom att rinna över sina bräddar. Därefter kommer vattnet att hitta sin naturliga väg.

175 miljoner euro öronmärkta för stängningen

Kostnaderna för stängningsåtgärder täcks av lagstadgade säkerheter, som Boliden idag har satt av cirka 175 miljoner euro för.

För stängning av gruvavfallsbassänger samt vattenbehandling och övervakning har cirka 160 miljoner euro öronmärkts enligt miljölagstiftningen. För rivning av infrastruktur på gruvområdet har 15 miljoner euro reserverats enligt minerallagen.

”Allt rivs till slut: dagbrottets slänter, stängsel och byggnader, infrastruktur för malmhantering, det vill säga el- och vattenledningar samt byggnader. Endast de konstruktioner som behövs för vattenbehandling lämnas kvar så länge de behövs”, säger Holm.

Säkerheternas storlek och tillräcklighet ses över regelbundet för att säkerställa att de är uppdaterade.

Kevitsas produktion är i nuläget planerad att fortsätta till 2034. För närvarande utvärderas miljö- och ekonomiska effekter av en eventuell femte brytningsfas, vilket skulle innebära att produktionen pågår till 2045 och stängningen till cirka 2074.