Om papperstidningar och tidningsläsande
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hur ska man orka leva dygnet runt i vår förskräckliga värld som också har kallats bland annat modern. För att lyckas med det behöver man ljuspunkter, motståndskraft, trygga rutiner. För mig är det morgonmål med kaffe och papperstidning som gäller.
I Svenska Dagbladet skriver Essy Klingberg om varför det skrivna ordet är överlägset (8.6.2025) Men, konstaterar hon:
”Det skrivna ordet tappar status. Det har pågått länge, men först nu är omfattningen uppenbar: vi lever inte längre i ett textsamhälle. /…/ Jag kallar förskjutningen dålig eftersom den inte bara är medial. Den är epistemologisk. Den påverkar hur vi lär oss, hur vi pratar, hur vi förstår världen.”
Klingberg hävdar dessutom att det här är kanske det ”främsta argumentet för det skrivna ordets överlägsenhet: det är svårare att tysta.”
Då hon själv replikerar att argumentet förstås väger lätt utan läsare, är det bara att skriva under.
Jag är uppvuxen med det skrivna ordet.
Först läste jag böcker i mängd och massor, men det dröjde inte många år innan jag började läsa tidningar.
I barndomshemmet i Kristinestad fanns den lokala tidningen, det regionala Vasabladet och det finlandssvenskt nationella Hufvudstadsbladet.
Under studietiden blev det möjligt att gå till bibliotek och dryga ut med Åbo Underrättelser, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Under de senaste tiotals åren har jag vaknat upp tillsammans med Helsingin Sanomat (eftersom "Hesari" fortfarande har tillräckligt med sidantal).
Främmande för att läsa tidningar på nätet är jag inte.
Precis som en pappersbok ger en papperstidning annorlunda fingertoppskänsla, öppnar för bättre blädderkvalitet och samtidigt för flerdimensionell översikt.
Men en e-tidning, även om den bakom rutan ser ut som en papperstidning, är inte samma sak.
Som den kanadensiska filosofen Marshall McLuhan påstod, mediet är meddelandet – eller borde jag inflika ett ”är också en del av meddelandet”.
Precis som en pappersbok ger en papperstidning annorlunda fingertoppskänsla, öppnar för bättre blädderkvalitet och samtidigt för flerdimensionell översikt.
Intill dessa dagar hade jag hoppats att jag skulle få dra mina sista suckar över en kopp kaffe och färsk papperstidning. Nu är jag inte lika optimistisk längre (beror inte på världens kaffesituation).
Åbo Underrättelser meddelade häromdagen att tidningen på höstkanten börjar utkomma med endast ett pappersexemplar i veckan.
Jag är helt enkelt rädd att det leder till snöbollseffekt, fortsättning följer i andra dagstidningar.
Förstås har jag varit naiv.
På något vis har jag lyckats läsa tidningar som om de inte helt skulle ingå i det kapitalistiska ekosystemet. Men klart att det också är pengar som talar klarspråk.
I vilket fall som helst går en del av mig i graven om papperstidningen gör det. Jag är knappast ensam om det ödet, men tyvärr är vi numera för få om att tänka som så.