Orden flyter och kan få motsatt betydelse
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En del ville kalla dagens språkanvändning vulgär men riskerar då uppfattas som bakåtsträvare. Det är en dödssynd.
Det var toppen, magiskt, rentav makabert!
Det räcker inte med att säga att något är bra eller utmärkt. Det behövs mera laddning i denna tid då allt ska vara sensationellt till max.
Nej, ordet toppen är för blajigt, känt som slang redan på 1960-talet.
Något av ett modeord är magisk, använt så ofta att något av magin försvunnit. Vad ska man då ta till när man upplevt något fantastiskt? Tar man till något nytt blir det en balansgång mellan fräscht och oförståeligt.
För ett par veckor sedan hajade jag till då jag på tv såg slutet av ett avsnitt av Idol.
Det hade varit fina vokalister och en av domarna, Anders Bagge, utropade att nivån var makaber.
En blick i Svenska Akademiens ordbok visar att ordet används för förgängelse och död. Sammanhanget visade däremot att ordet skulle tolkas som obeskrivligt positivt. Det var på gränsen.
Många är de ord som ”överanvänds”. Det gick galet. Galet är här helt förbleknat från ursprungliga förhäxad och med association till mentalsjuk. Samma sak gäller tokig; Det var tokigt.
Ordet sjuk används positivt i t.ex. i rubriken för en bokrecension (Åbo Akademi): Sjukt bra för barn… Sammanhanget måste ge en ledtråd till hur det oväntade ordet ska tolkas.
Används ordet tillsammans med ett annat (här: bra) blir det tydligt. Ensamt ligger grundbetydelsen nära: Hon var sjuk.
Somt är gammalt. Förstärkningsordet grymt är belagt redan i Stockholmsslangen 1932: Grymt flott.
Flott betyder ju fett, men är här ett äldre slangord ”häftigt” från lågtyskan och belagt i svenskan från 1880-talet. I nyare svenska används grym också som huvudord i betydelsen suverän.
I dag tar man till engelska.
Då blir något awesome ”fantastiskt”.
Från början betydde awesome något respektingivande, men ordet bleknade genom århundraden. En del ville kalla dagens språkanvändning vulgär men riskerar då uppfattas som bakåtsträvare. Det är en dödssynd.
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.