Psalm 344 – ”Kärlek är den makt som ändå världen bär”

Jag vill tro att någon har oss kär.

Plötsligt lyser hon upp. Elsa, då 4 år, känner igen psalmen som spelas och sjungs i Domkyrkan.

– Den här brukar vi sjunga när jag ska börja sova, säger hon glatt.

Elsa kan redan en handfull psalmer. Några har hon lärt sig i församlingens dagklubb och några i favoritplatsen barnhörnan under söndagsgudstjänsterna.

Resten har vi sjungit eller lyssnat på hemma. Både hon och hennes storebror älskar böckerna med knappar som man kan trycka på för att lyssna på och sjunga med i olika melodier. Boken med julsånger spelas flitigt året om.

Varje kväll som det är min tur att natta Elsa sjunger jag första versen av psalm 344: Jag skulle vilja våga tro av Tore Littmark (1961). Den lyder så här:

”Jag skulle vilja våga tro att någon har mig kär.

Jag skulle vilja våga tro att Gud kan vara här.

Jag skulle vilja våga tro att kärlek är den makt som ändå världen bär.”

Ibland händer det att jag råddar till orden i slutet av versen. Då säger Elsa genast till och påpekar med bestämdhet att kärlek är den makt som ändå världen bär.

Psalmen är min innerliga bön. En bön om att våra barn ska känna sig älskade, att de ska känna tillit och trygghet, att de ska vara omslutna av de armar som vi bar dem till i dopet och att världen ska bäras av Kärlek.

Psalmen är min ärliga trosbekännelse, mitt credo. Jag vill tro att någon har oss kär. Jag vill tro att Gud kan vara här. Jag vill tro att kärlek är den makt som ändå världen bär. Trots att världen ser ut som den gör. Trots att vi människor behandlar varandra så fruktansvärt illa.

Trots att begäret efter pengar, makt, skönhet och kändisskap får styra så mycket av våra liv. Trots att människan är det djur som gör mest illa åt vår älskade planet.

Psalmen är min uppriktiga målbild. Jag vill leva och arbeta för att människor ska känna sig älskade. Jag vill förkunna en Gud som är närvarande och som bär. Jag vill välja kärlek i allt det jag gör och är.

För Elsa är psalmen en del av hennes trygga nattningsrutin. Helst vill hon bli kliad på ryggen samtidigt som jag sjunger. Tonerna, rösten och de ännu så abstrakta orden formar en andlig skatt som hon bär i sitt inre.

Vilka psalmer är en del av din andliga skatt?