Religion och andlighet – kan man välja vad man tror?

I tonåren la jag Bibeln på hyllan, inte av övertygelse, utan av självbevarelsedrift.

Fem heta tallrikar i händerna. Klibbiga armhålor. Jag navigerade mellan festklädda studenter, mot stora salen.

Det var november 1999. Jag gjorde gulnäbbstjänst på SF:s årsfest på Kåren.

Biträdande generalsekreteraren för FN, Elisabeth Rehn, var festtalare. Det kändes stort som nittonåring, men av hennes tal minns jag bara en mening:

”Var försiktiga med narkotika, och med Jesus.”

Var det en finurlig parafrasering av Marx? Eller en hågkomst av hennes olyckliga uttalande i finalen till presidentvalet 1994, som kanske avgjorde i Ahtisaaris favör?

Hursomhelst, under de påföljande åren skulle jag komma att utforska sanningen i hennes råd, vilket vi återkommer till.

Religion och andlighet är det sista livselixiret i denna kolumnserie om terapeutiska livsstilsförändringar.

På individplanet ger religion verktyg att handskas med stress, sjukdom och död.

Förhållandet mellan mental hälsa och religion är komplext, men religiös tro centrerat kring positiva teman som kärlek, förlåtelse och hopp, stärker mental hälsa, medan teman kring straff och skam snarare gör tvärtom.

De som engagerar sig i religiösa sammankomster en gång per vecka, lever i genomsnitt sju år längre, än de som inte gör det.

Religion bygger ofta starka gemenskaper och främjar social sammanhållning, vilket ger stöd i vardagen och under svåra tider.

Religiös extremism, undertrycker i regel mångfald, frihet och tolerans, vilket kan leda till våld utan hänsyn.

Tro kan vaccinera individer mot sociala problem som missbruk, brottslighet och familjeinstabilitet genom etiska riktlinjer och kollektiva normer.

På global nivå kopplas religiös praktik till ökat medborgarengagemang, bättre hälsa och en känsla av grupptillhörighet. Låter bra va?

Men …

Trots fördelarna skapar religion också splittring och lidande, t.ex. genom att främja känslor av överlägsenhet, vilket kan leda till diskriminering och konflikter.

Religion kan också bromsa vetenskapliga och samhälleliga framsteg genom att prioritera tro framför logik och empiri.

Religiös extremism, undertrycker i regel mångfald, frihet och tolerans, vilket kan leda till våld utan hänsyn.

Men även inom religion förekommer mångfald, inte enbart över kulturer och trossystem, utan även utvecklingsmässigt inom individer (över tid) och trossamfund.

En utövare tolkar gamla testamentet bokstavligt (Guds ord, absolut sanning), en annan som en bronsålderstext i en historisk kontext (med begränsad halt av tidlös sanning).

Utan en klar definition kan Gud vara allt från en gubbe med långt vitt skägg bland molnen, till fysikens lagar vilka håller ihop universum.

Ibland är det just det, att vi inte gör en gemensam definition, som skapar (illusionen av?) samhörighet inom trossamfund, där medlemmarna kan vistas på egna andliga utvecklingsplan, med djupt privata (och olika) övertygelser.

Utan Gud, kan vi anses ensamma, på en bräcklig planet under kosmos stjärnbaner.

Utan hopp om att en högre makt kommer att rädda oss från oss själva. Men även fria. Och utan ursäkt inför varandra, att inte göra vårt bästa.

Men vad är vi då med Gud?

I bästa fall: älskade och önskade. Bärande på mening bortom döden.

Men kan man välja vad man tror?

Jag växte upp med Jesus som självklarhet. I tonåren la jag Bibeln på hyllan, inte av övertygelse, utan av självbevarelsedrift.

Hösten noll-noll tog jag ett språng av tro.

Jag gick djupt. Erfor sanningen i ”Lillans” råd, men också hur ord döljer, avslöjar, och skapar kontrast – precis som ljus och skugga.

Idag tror jag att friheten och relationen, inte är i motsatsförhållande.

Tack för att du läser, känner och tänker – och lycka till, med allt!

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Franzén.