Resiliensens förutsättningar...
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
President Alexander Stubb levererade lagom inför självständighetsdagen sin version av kämpaglöd i detta nu:
”Vi finländare måste förbereda oss för det ögonblick då freden kommer, och de villkor för en rättvis fred som vi har pratat så mycket om under de senaste fyra åren. De villkoren kommer förmodligen inte att uppfyllas.” (Citat från Svenska Yles sidor 3.12 och det baserar sig på en intervju i MTV.)
Det är sålunda, bildligt sagt, bara blod, svett och tårar som serveras oss.
Medan det i Ukraina självklart handlar om dylikt rent konkret, i omänskliga dimensioner.
Personligen är jag djupt besviken. Vi ska verkligen inte förbereda oss på orättvisa, kasta ukrainarna rakt i gapet på Putins Ryssland. Då kan vi lika väl räkna med att vi eller andra medmänniskor i olika länder står i tur förr eller senare.
Visserligen kommer det att gå som det går, men vi får trots det inte acceptera att Ryssland kan fortsätta på sina mördar- och rövarstråt. I synnerhet ska vi inte göra det på förhand; det är som att signalera: ta för er bara, vi böjer oss för er, se här är våra nackar.
Då Finland anslöt sig till Nato ingöt det inte värst mycket känsla av trygghet i mig. Och på den fronten har jag inte kunnat omvärdera mina tankar. Tvärtom ser det ut som jag befarat, avtalet är möjligen i värsta fall inte mer värt än papper ur Finlands skogar, eller Förenta staternas. Nu lutar det betänkligt mot värsta fallet.
Tumskruvarna har dessutom skruvats åt alltför slapphänt och förstrött, emellanåt nästan öppet motvilligt. Från första början borde bojkotterna ha laddats upp på bred front. Rysslands tilltag var så klart av den kalibern att det hade varit befogat med ekonomiska stryptag som svider djupare än djupt.
I vilket fall som helst är det enda rättvisa, förutom en dito fred, att bojkotterna fortsätter under oöverskådlig framtid och att kontakter till Ryssland hålls i törnedvala under den tiden. Ryssland ska inte få komma undan så där bara, Putin och hans medlöpare måste tvingas inse vad de gjort åt ukrainarna – och omvärlden (inklusive egna soldater och deras anhöriga).
Ingen pardon med andra ord!