Säljer dåliga nyheter bättre än goda nyheter?

Det kan väl inte vara journalistens uppgift att bara rapportera om brott, oförrätter och orättvisor? Visst måste det rymmas även bokmässor, fotbollsmatcher och sandslottstävlingar?

Åbo Underrättelser är en av världens bästa lokaltidningar. Mitt jämförelsematerial är förstås begränsat. Jag läser mest svenskspråkiga tidningar. Någon enstaka gång läser jag nyheter och reportage på finska, engelska och tyska.

ÅU har en förmåga att balansera goda och dåliga nyheter i sin rapportering vilket gör läsningen angenäm. Många tidningar man läser i dag är en enda jämmerdal och katastrofmegafon. Vem orkar med sådant?

Jag har sett min egen dagstidning från Sverige undergå en förvandling de senaste 20 åren från en tidning som jag alltid läste när jag kom hem till föräldrarna till en tidning som jag numera inte ens orkar öppna.

Det finns för övrigt många likheter mellan de båda tidningarna. Bägge tidningarna är sina respektive länders äldsta fortfarande utkommande dagstidningar. Norrköpings tidningar grundades redan 1758 och är således några decennier äldre än ÅU.

I ÅU kan man läsa om lokal- och rikspolitik men också om lokala företag, föreningar och händelser. Spännande reportage om individer och grupper både i städerna och på landsorten och insiktsfulla texter från en rad väldigt olika kolumnister.

Norrköpings tidningar har helt slutat rapportera om små och vardagsnära händelser. Om det inte är frågan om en vårdskandal eller något våldsbrott. Sådant når ofta över nyhetströskeln.

Det är förstås viktigt att rapportera om brott, oförrätter och orättvisor. Men om du har en tidning full av dem så undrar jag vilken slags läsare man vänder sig till.

Jag träffade en journalist från Sverige för ganska länge sedan. Vi träffades i Finland. Hon var här på något slags utbyte och skulle jobba på Yle eller någon av dagstidningarna, jag minns inte.

Men jag minns vad hon sa. Hon beklagade sig över att finlandssvensk media var så dålig. Så liten, provinsiell och ointressant. Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns att jag försökte förstå vad hon menade.

Sverige har alltid sneglat osunt mycket mot USA och vad som händer där. Kanske det är något som påverkar det svenska medielandskapet?

Det gjorde jag inte då, men det gör jag nu.

Nu förstår jag att det inte var något fel på finlandssvensk journalistik. Det var fel på hennes attityd och syn på journalistiskt arbete.

För det kan väl inte vara journalistens uppgift att bara rapportera om brott, oförrätter och orättvisor? Visst måste det rymmas även bokmässor, fotbollsmatcher och sandslottstävlingar?

I mitt tycke är det just det som gör en bra dagstidning. Att de allvarliga reportagen är väl valda och samhälleligt relevanta. Samtidigt som de lättsamma nyheterna ger information, en stunds förströelse och samhörighetskänsla med det lokala.

När jag läser dagstidningar i Sverige idag tycker jag att de har förlorat den här sidan av lokal, positiv rapportering. Jag är mycket orolig för vad det här leder till i förlängningen.

Sverige har alltid sneglat osunt mycket mot USA och vad som händer där. Kanske det är något som påverkar det svenska medielandskapet?

En annan trend i tidningsvärlden i Sverige är att många lokala tidningshus har slagits ihop i koncerner eller samarbetar med sampublicerade artiklar och annonsering. En utveckling vi också ser här i Finland.

Men vad händer med en lokaltidning som förlorar kontakten med det lokala? Behövs den ens längre? Ännu viktigare är frågan vad lokalsamhället förlorar som inte har en egen lokaltidning.

Mycket av innehållet är digitalt idag och tjänster som möjliggör läsning i flera olika dagstidningar börjar dyka upp. Det här gör att vi läsare kommer att styra innehållet i journalistiken allt mera i framtiden.

Vi väljer vilka nyheter vi läser och valet påverkar samhällsutvecklingen.

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Werkelin.