Semestern närmade sig och en kvinna som heter Päivi var trött
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Igenkänningen fick ett gäng universitetsadministratörer att börja fira Päivis namnsdag den 16 juni. Det är kanske den bästa respons jag någonsin fått på en text.
En kvinna som heter Päivi dök upp i min ÅU-kolumn i mars 2016.
Päivi är någon som finns i nästan alla organisationer: en mellanchef, en koordinator, en sakkunnig. En som har stort ansvar, men liten makt. När någon högre upp i organisationen antar en ny strategi eller när är det kommer nya statliga direktiv, är det Päivi som ska se till att det fungerar i praktiken.
Igenkänningen fick ett gäng universitetsadministratörer att börja fira Päivis namnsdag den 16 juni. Det är kanske den bästa respons jag någonsin fått på en text.
Det har gått nio år och när semestern närmade sig var en kvinna som heter Päivi trött. Det hade varit ett tufft år.
Päivi var inte den som beklagade sig i onödan, tvärtom. Hon var resilient. Det vill säga: hon bet ihop och gjorde vad hon skulle, också när det bar henne emot. I grunden gillade hon ju sitt jobb.
Hon hade jobbat i en organisation där alla fyrkantiga former och raka streck i ersatts av fluffiga moln och där trista enhetsnamn som ”Ekonomiavdelningen” ersatts med inspirerande namn ur världslitteraturen.
Hon hade arbetat i en matrisorganisation med röda och blå streck och ett spindelnät i mitten.
Hon hade jobbat i en organisation där alla fyrkantiga former och raka streck i ersatts av fluffiga moln och där trista enhetsnamn som ”Ekonomiavdelningen” ersatts med inspirerande namn ur världslitteraturen.
Päivi grimaserade lite, men som den plikttrogna tjänsteperson hon var, ändrade hon enhetstillhörigheten i sin mejlsignatur till ”Team Joakim von Anka” enligt den nya modellen. Samtidigt skaffade hon en kam där hon startade nedräkningen till den dag fler än hon skulle inse att modellen inte fungerar i verkligheten.
Men det här året var det som om galenskaperna löpte amok och det kan göra också den mest resilienta människa trött.
I USA satt en man som hette Elon och drömde om att bygga en rymdraket och flyga till Mars. Det gick upp för Elon att landet är fullt av myndigheter där det sitter folk och får lön ur statskassan för att göra, ja vad då?
Elon fick ett eget effektiveringsministerium i present av presidenten och började skicka epost till folk för att fråga vilken nytta de gjort i veckan.
”Vilken nytta har du gjort själv, Elon?” hade Päivi i Washington DC god lust att fråga. Men som den plikttrogna tjänsteperson hon var, svarade hon sådant som berett en lag, behandlat skattedeklarationer, antagit studenter, godkänt nya patent.
”Crap!”, sa Elon, ”hit med din lön, jag ska bygga en rymdraket”.
I Helsingfors satt en kvinna som heter Riikka och viftade med en sax. Det var hårda tider och statens pengar räckte inte till allt, det förstod folk, men Riikka hade en vision om en förvaltning som var så liten att den nästan inte fanns.
Poliser och militärer skulle det finnas förstås, men i övrigt, tänkte Riikka: Det måste gå att spara miljoners miljarder på att ta bort onödig byråkrati.
En kvinna som heter Päivi fick erfara att hon blev reducerad till ett namn på en lapp i ett stort lotteri, där någon tar huvudvinsten, någon vinner en burk ananas som tröstpris och många blir utan.
Så kom det sig att universitet och skattemyndigheter, regionförvaltningsverk, yrkeshögskolor och ministerier detta svåra år inledde inbesparingsprogram.
En kvinna som heter Päivi fick erfara att hon blev reducerad till ett namn på en lapp i ett stort lotteri, där någon tar huvudvinsten, någon vinner en burk ananas som tröstpris och många blir utan. Eller till en passagerare i en karusell där några av sätena visar sig vara katapultstolar.
En kvinna som heter Päivi är resilient. Hon har stått ut med rödblå matrisorganisationer med spindelnät i mitten och fluffiga molnorganisationer med fantasinamn.
Man kan tro att det går tretton på dussinet av sådana som hon, men försök subtrahera tretton från ett dussin och se hur det går. Det är inte så konstigt om Päivi är trött när semestern närmar sig.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.