Senioritet – en kraft i arbetslivets förändring

Senioritet är en möjlighet för samhället. Den typen av kompetens går inte att ersätta över en natt.

Finland står inför en paradox: Trots hög arbetslöshet talas det ständigt om arbetskraftsbrist. Problemet handlar inte direkt om antal människor, utan om kompetens, erfarenhet och hur arbetslivet är organiserat.

Nu når min generation, 60-talisterna, pensionsåldern.

I en tid då digitalisering och artificiell intelligens tar över allt fler rutinuppgifter blir mänskligt omdöme, erfarenhet och ansvarstagande ännu viktigare.

När vi lämnar arbetslivet försvinner inte bara arbetskraft – med oss riskerar samhället att förlora tyst kunskap, djup branscherfarenhet och värdefulla nätverk som vi byggt upp under decennier. Den typen av kompetens går inte att ersätta över en natt.

I en tid då digitalisering och artificiell intelligens tar över allt fler rutinuppgifter blir mänskligt omdöme, erfarenhet och ansvarstagande ännu viktigare.

Erfarenhet är mer än lång tid i arbetslivet. Det handlar också om en förmåga att se samband, hantera komplexa situationer och fatta beslut där rutiner eller manualer inte räcker till.

Senioritet förkroppsligar egenskaper som inte kan automatiseras och är alltså en strategisk resurs som både kan och bör utnyttjas på ett bättre sätt.

En utredning från Kommunala arbetsgivare (KT) visar att 34 procent av finländare i åldern 60–70 år antingen redan arbetar efter pensionen eller planerar att göra det. Det motsvarar över 200 000 människor.

Resultatet visar att viljan att fortsätta arbeta finns hos många, men inte hos alla.

För dem som vill fortsätta handlar det ofta om andra former av arbete än tidigare: Deltidsarbete, kortare uppdrag eller roller där erfarenheten används mer strategiskt.

Tyvärr lämnar många arbetslivet tidigare än de egentligen önskar, och problem finns även i strukturerna.

Arbetslivet är fortfarande organiserat kring relativt stela modeller: Heltidsarbete, fastspikade arbetsroller och sedan en tydlig slutpunkt vid pensionsåldern.

Att föreslå deltidslösningar i slutet av arbetskarriären kan upplevas känsligt för arbetsgivare, och i vissa situationer är det även juridiskt problematiskt.

Har vi verkligen råd att låta senior kompetens gå förlorad när så många också vill fortsätta bidra?

Pensionsbolagen kunde ta en mer aktiv och synlig roll. Som en obligatorisk och samtidigt neutral part i det finländska arbetslivet kunde de informera både arbetstagare och arbetsgivare om vilka möjligheter som faktiskt finns.

Fortfarande lever flera missuppfattningar kvar, till exempel tron att arbete vid sidan av pensionen skulle minska pensionen. I verkligheten ökar arbetsinkomster efter pensioneringen även pensionen upp till en viss ålder.

Däremot krävs det att den pensionerade separat ansöker om den pension som tjänats in efter pensioneringen, något som man lätt kan missa.

Regeringar i Finland har sänkt löntagarnas inkomstskatter, men en effektiv skattemorot för pensionärer lyser fortfarande med sin frånvaro, trots att vissa avdrag har införts.

Det progressiva skattesystemet gör att marginalskatterna blir höga, och detta minskar sannolikt intresset att fortsätta arbeta – speciellt om det inte är ekonomiskt nödvändigt eller om de sociala aspekterna av arbetslivet inte väger tungt.

När en erfaren medarbetare lämnar arbetsgemenskapen försvinner inte bara en person – med hen försvinner också kunskap som kan vara avgörande för verksamhetens stabilitet. Har vi verkligen råd att låta senior kompetens gå förlorad när så många också vill fortsätta bidra?

Om vi vill behålla erfarenhet, skapa stabilitet och möta kompetensbristen måste vi våga tänka nytt – både när det gäller arbetsformer, skattesystem och attityder.

Strukturella förändringar behövs för att senioritet ska bli en naturlig del av framtidens arbetsliv. Det är inte bara en resurs för arbetsgivare. Senioritet är en möjlighet för samhället!

Här kan du läsa fler kolumner av Maria Pick.