Reportage
Sex timmar i bil för fyra timmar på is – Kimitokillar tränar hockey i Karis
Regn, lera och mörker präglar vintern hemma. Men i ishallen i Karis väntar träning, matcher och nya kompisar för hockeyintresserade Kimitopojkar.
Decemberregnet piskar från sidan, himlen är mörkgrå och rinken där det ska vara is känns i stället som lera under fötterna. En standardbeskrivning av dagens vinter.
Men de två Kimitokillar som ÅU stämt träff med här låter sig inte nedslås av lite regn. För dem väntar nämligen en rolig eftermiddag i Raseborgs Ishall även i dag.
I drygt ett år har Elias Friberg och August Lindroos tränat ishockey med Ice Team Raseborg. Hallen finns i Karis, ungefär en timmes bilväg från Kimito.
Deras lag, U10, består av elva spelare. Ofta tränar de tillsammans med U9 och tillsammans blir de ett gäng på 24.
Elias och August spelar mest som anfallare medan Noel Nygård är försvarare. Han deltar i intervjun per telefon.
Varför gillar ni hockey?
– Man har något att göra! säger August.
– Jag har alltid gillat hockey. Fotis är inte roligt, säger Elias.
– Jag tycker om att skrinna! säger Noel.
Många timmar i bil
Pojkarna tränar en dryg timme tre dagar i veckan. Fyra timmar på isen mot sex timmar i bil alltså.
Men de ser inte resorna som något problem – de samåker med kompisarna och dessutom sysselsätter de sig med läxor i bilen.
– Skolan erbjuder läxhjälp efter skoldagen, det är till stor hjälp! Direkt efter det åker vi i väg.
Det säger Sofie Friberg, som utöver hockeymamma är ny lagledare för pojkarnas lag. Hon sköter kontakten utåt och ordnar med turneringar och insamlingar.
Föräldrarna turas om med skjutsandet.
– Flera av oss är företagare, så visst blir det att pussla. Men här finns också far- och morfäder som ställer upp, säger Friberg.
Just då anländer Augusts mamma, som är dagens kusk, och undrar hur många som ska åka med. Friberg säger att träningarna inte är blodigt allvar, det är helt okej om man inte kan ställa upp varje gång.
– Det här är ju inte hockeyligan eller NHL, säger hon.
Under matcherna får man spela hårt
Utöver träningarna spelar pojkarna matcher, vanligen tre matcher under en turneringsdag. August berättar att någon gång har laget till och med vunnit, men det är inte det viktiga.
– Det är att vara med som är det roliga! säger pojkarna.
Riktigt hårt motstånd har de mött bland annat av Jokerit och HIFK.
– Det är roligt att fara på match för då får man spela hårt och ordentligt och prova på det man har tränat på, säger Elias.
Friberg berättar om pojkarnas styrkor som spelare.
– August är en snabb fysisk spelare och är inte alls rädd på plan. Elias är en duktig och snabb skridskoåkare och har kontroll på planen. Bägge skjuter bra. Noel är stabil på skridskorna och har bra kontroll och kan läsa av spelet jättebra. Han är alltid steget före.
Då det finns is gäller det att utnyttja
De senaste vintrarna har inte bjudit på mer än korta perioder av möjligheter till vintersporter och -lekar hemma på Kimitoön.
Den tid det fanns is i Kimitorinken förra vintern var den välanvänd.
– Då det fanns is bodde vi här från morgon till kväll! minns Elias.
Vad kan man annat göra på Kimitoön en vinter utan snö och kyla?
August ger Kimitoöns kommun idén att tillverka konstfrusen is av regn som man kyler ner. Pojkarna minns också att det i somras var möjligt att spela rullhockey i miniarenan vid Skolcentret.
– Och så finns det innebandy och fotboll, säger Elias.
Sofie Friberg hoppas att fler skulle få upp ögonen för möjligheten och gemenskapen ishockeyn ger, speciellt med tanke på de dåliga vintrarna.
Hon tipsar om att ishallen är öppen för alla åldrar och nivåer, med eller utan klubba. I ishallen finns också möjligheter till ringette och curling. Vissa turer i veckan kan man åka skridsko gratis i hallen.
– Det finns en uppfattning om att det är dyrt att spela ishockey, men det beror ju bland annat på sponsorläget. Jag tycker inte att sjuttio euro i månaden plus utrustning är dyrt. Utrustningen hittar man ofta dessutom som begagnad, säger hon.
Språkbad och nya kompisar
Friberg lyfter fram att träningarna även fungerar som språkbad. En av de tre tränarna är finskspråkig.
August säger att han inte förstår finska så bra, men kan nog prata. För Elias är det andra vägen.
Noel, som började i hockeyn i våras säger att han inte ännu kan finska så bra.
Gemensamt för de tre är att de fått några nya kompisar genom träningarna – de tycker de är en god orsak till att komma med i Ice Team Raseborg.
Enligt hur pojkarna ser på saken i dag siktar de inte på att bli hockeyproffs.
– Jag spelar för att det är roligt. Kanske jag håller på tills jag är femton eller sexton, funderar August.
Under jullovet åker pojkarna till Nådendal för att spela match, där helt nya motståndare väntar. I maj siktar laget eventuellt på att åka till Tallinn för att spela en turnering.