Sjöfarten förefaller inte hänga med i vår digitaliserade värld
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det gammaldags lotstvånget och lotsandet har länge väckt förundran.
Det är ju märkligt att man snart från en central i Helsingfors eller Tammerfors kan dirigera flygtrafiken i hela landet och hjälpa piloter att landa i Rovaniemi.
Men för att ett fartyg skall kunna ta sig in i och ut ur en hamn krävs det fortfarande att en lots klättrar ombord i köld och dimma eller svår sjögång. Det är ju aldrig riskfritt även om lotsbåten hålls på rätt köl.
Sjöfarten förefaller i en utomståendes ögon inte hänga med i vår digitaliserade värld.
Samtidigt har man läst om hur det planeras helt datorstyrda, besättningslösa fraktfartyg.
Kunde inte i första skedet lotsningen höjas till en modernare nivå och gälla alla hamnar?
Vi har trånga farleder men inga tidvatten och strömmar och hur ett fartyg lyder rodret torde dess besättning veta allra bäst.
Nu hänger ju inte allt på beredskapen i Finland.
De fartyg som kommer hit måste ha en viss teknisk utrustning för att allt skall fungera och befälet måste ha erforderlig kompetens.
Men olika krav och bestämmelser finns ju redan för alla fartyg i kommersiell trafik så där borde det inte finnas några juridiska hinder.
Ny teknik kostar och måste testas ingående, men gammaldags lotsning är inte billig den heller. Och ser man på arbetsförhållanden borde det inte finnas något motstånd mot modernisering.