Reportage
Skickliga jakthundar tävlade i FM i Dalsbruk – kontakt och kontroll avgörande i den krävande grenen
Många år av träning samt god kontakt och kontroll är avgörande för retrieverjaktprov.
Koncentration, kontakt, motivation, kontroll och god fysik – de här faktorerna var av största vikt för de hundar som tävlade i finska mästerskapet i retrieverjaktprov i helgen.
Tävlingarna avgjordes i Dalsbruk: under fredagen och lördagen i området kring Masugnsträsket och under söndagens final vid Ansvedjaträsket.
Cirka fyrtio hundar med förare deltog i tävlingarna, av vilka elva tog sig vidare till finalen. Deltagarna kommer från olika håll av landet, till exempel ända från Uleåborg och Karelen.
Korpobon Liisa Ewart, provansvarig, gör klart att i de här tävlingarna möts Finlands absoluta elit. Uppgifterna är krävande: det här är sannerligen inte för amatörer.
– Alla hundar som tävlar här är erfarna – bara tre av hundarna är yngre än fyra år. Och som du kan se är inte heller förarna helt unga. Det tar lång tid att lära sig det rätta tankesättet och att också förstå hur hunden tänker. Dessutom är alla hundar olika, säger Ewart medan vi närmar oss provplatsen.
Innan jag hinner bekanta mig med vad det här riktigt går ut på möter vi Jarkko Joensuu från Pungböle på Kimitoön, som på förhand lovat ställa upp på intervju.
– I dag är nog ingen bra dag för en intervju! säger han, tydligt uppgiven.
Han har precis avlagt ett prov där domaren avbröt prestationen och tävlingen är därmed avslutad för hans del. Hunden Jade blev helt enkelt för ivrig på viltet och bröt kontakten till föraren. Joensuu säger att misstaget beror på snedsteg han gjort under skolningen och som är svåra att korrigera i efterhand.
– Provet är riktigt utmanande. Förutom vilt är här andra hundar och så hör man skott hela tiden, säger Joensuu.
Imitation av riktig jaktsituation
Ewart förklarar att man under tävlingarna imiterar en riktig jaktsituation, frånsett att skotten inte är riktiga och att fåglarna är färdigt döda. Den apporterande hunden visar då prov på sina naturliga jaktinstinkter, vilket i det här fallet handlar om att hitta och apportera fågelbytet.
Tävlingen består av flera uppgifter. Ewart guidar mig runt tävlingsstationerna vid Masugnsträskets våtmarker, med start från en uppgift i markering.
Ett skott hörs och bytet kastas sedan upp i luften och landar cirka hundra meter bort från hunden. Nu förväntas hunden sätta den här platsen på minnet medan proceduren upprepas på en annan plats i närheten. Först efter det här får hunden kommandot att ge sig i väg efter det byte som senast landat.
– Hunden ska markera tydligt och domaren bedömer hur effektivt hunden jobbar, säger Ewart.
Hunden ska vidare vara fokuserad, och får inte ha ljud för sig – vare sig under sin egen prestation eller då den väntar på sin tur.
Målmedvetet kastar sig nästa hund i vattnet, simmar en bit och klättrar sedan upp på flyet och hittar genast bytet, som den sedan hämtar till husse eller matte.
Dirigering med röst, tecken och visselpipa
En annan uppgift är dirigering. Då kan hunden inte se var bytet landar, utan ska helt gå enligt förarens instruktioner.
Förarna guidar sin hund från startplatsen med röst, tecken och en visselpipa: fram, bak, vänster, höger och så vidare. I en tredje uppgift, ”sök”, letar hunden bytet självständigt.
I alla uppgifter simmar hundarna längre eller kortare sträckor.
Omgivningen här vid träsket lämpar sig ypperligt för provet. Ewart är tacksam och positivt överraskad över att Kimitoöns kommun gratis låter föreningen använda området för sin tävling.
Hundarna älskar det
Bland publiken vid dirigeringsuppgiften träffar vi Päivikki Kiuru från Säkylä. Hon har i dag tävlat med sin sex år gamla golden retriever Falk. De allra flesta hundar som deltar här i dag är jaktlabradorer.
– Jag är jättenöjd! Det gick bra, även om vi inte fick högsta pris. Av tre dirigeringar hittade Falk två och de tre markeringarna gick alla fint. I frisök var Falk lite ineffektiv, säger Kiuru.
Liksom de flesta andra deltagare jagar Kiuru och Falk på fritiden.
– Det bästa är att se hur hundarna älskar det här och tänder till! säger Kiuru.
Hundarna ÅU träffar på i dag ser alla överraskande lugna ut och sitter snällt och väntar även om ”kollegan” med en explosiv fart hoppar i vattnet och ger sig i väg efter viltet. Ewart förklarar att år av träning i kontakt och kontroll ligger bakom.
– Vanligt bland yngre hundar är att de inte kan hålla sig, utan rusar i väg då de hör skottet, säger hon.
FM-titeln till Lappo
Titeln som årets finska mästare i retrieverjaktprov tillföll Janne Turja och labradoren Metsäsuharin Vilkas från Lappo.
Tävlingarna arrangerades av föreningen Auran Nuuskut. 21 frivilliga från föreningen gjorde tävlingen möjlig att genomföra.