Skimmer över Åbofotbollen, basket på frammarsch och ett infantilt utspel

ÅU summerar höjdare och definitiva bottennapp såväl lokalt som internationellt under sportåret 2025.

2025 innehöll inte några olympiska spel men väl en rad mästerskap såsom skidor både utför och på tvären, skidskytte, ishockey, fotboll, basket och friidrott. Utöver de mer långvariga följetonger som de nationella serierna i olika lagsporter bjuder.

För att börja där, i närområdet, går den inhemska fotbollssäsongen till historien då det verkligen slog gnistor om herrlagen från Åbo. FC Inter var länge med i titelstriden men fick till slut nöja sig med ett reputerligt silver sex poäng bakom KuPS som förnyade ligaguldet från i fjol.

TPS anställde katalanen Ivan Piñol på tränarposten och han gick i land med det som Jonatan Johansson, Mika Laurikainen och Miika Nuutinen gått bet på: Att lotsa laget tillbaka in i finrummet.

Avancemanget säkrades i praktiken redan i första kvalmötet med KTP där Albijon Muzaci och Onni Helén inom åtta minuter sköt TPS upp i en ointaglig 3–0-ledning.

Två poäng från perfekt säsong

Åbo IFK var förkrossande överlägset i sin division 3-zon och Jarkko Tallqvists välsmorda gulsvarta elva tuggade ner allt tänkbart motstånd.

I slutändan var man endast en oavgjord match ifrån en perfekt säsong och efter tio år i trean återvänder Kamraterna till en nivå på vilken de hör hemma.

I handboll har samma förening erfarenhet från högsta serien så det räcker och blir över men medalj har det aldrig blivit för männen. I våras nådde man som omväxling slutspelet men väl där blev Grankulla alldeles för tuffa.

BK-46 var ute efter fjärde raka FM-titeln men i finalen blev Karismannarna överraskande svepta av Cocks.

Tomrummet efter Nico Rönnberg, som efter semifinalen plötsligt diagnostiserades med ett medfött hjärtfel och hastigt tvingades lägga ner karriären, blev för stort.

På hockeyfronten tog sig TPS som tolfte och sista lag till playoff och vann av bara farten de två första matcherna mot kometgänget SaiPa.

Fortsättningen blev inte lika munter då motståndarna svarade med tre raka segrar för att därefter storma fram till finalen där det blev stopp mot KalPa.

Söderholm in – Miettinen ut

Efter säsongen fick tränaren Tommi Miettinen stiga åt sidan till förmån för den från tiden i Tyskland så meriterade Toni Söderholm.

Men någon omedelbar effekt har bytet inte haft. Efter fyra inledande vinster har det gått trögare och hela hösten TPS har placerat sig runt tionde plats.

För herrlandslaget innehöll året två viktiga turneringar men då OS närmar sig är Antti Pennanen alltjämt ifrågasatt som lejonkung.

Och i Milano, om de olympiska isarna över huvud taget hinner bli klara i tid, får han klara sig utan världens bäste tvåvägscenter Aleksander Barkov.

Höjdpunkterna var få under Pennanens första säsong vid det blåvita rodret. I 4 Nations Face-Off med NHL-adeln på plats var laget konkurrenskraftigt bara mot Sverige och i VM i Stockholm då sommaren redan stod för dörren var endast insatsen mot Kanada i gruppen acceptabel för de kräsna anhängarna.

I JVM blev det ändå final för unglejonen efter en bejublad viktoria över juniorkronorna i semin. Båda de avslutande matcherna gick till förlängning men i guldmötet drog ett ärligt talat klart bättre USA det längre strået.

Skidmästerskap i parti och minut

Vintern bjöd som varje udda år på skidmästerskap som avlöste varandra. I alpint har Finland inte på länge haft något att hämta så tävlingarna i Österrike kan vi lämna därhän.

Men skidskytte-VM blev ett fall framåt då Suvi Minkkinen med ett brons i sprintloppet knep den första finländska medaljen på åtta år. Det har hon följt upp med en färsk första seger i världscupen.

I längdåknings-VM i Trondheim var vår fixstjärna Iivo Niskanen inte disponibel men duon Ristomatti Hakola och Lauri Vuorinen grejade likväl silver i lagsprinten.

Vuorinen överraskade också med ett individuellt brons som till på köpet kom i fri stil.

Fast i konkurrens med de norska männen och de svenska damerna räckte inte den finländska farten till.

Sverige vann allt på spinnsidan och Therese Johaug blev utan guld i sitt sista mästerskap. Den smäleken för hemmanationen kompenserade Johannes Høsflot Klæbo som skrev historia genom att som förste herråkare vinna samtliga sex lopp i ett och samma VM.

Ett populärt landslag

Basketlandslaget, i folkmun populärt benämnda ”Susijengi” (ung. vargflocken), blev historiska de också med sin semifinalplats i EM. Lauri Markkanen & c:o hade fördelen att lira sina gruppspelsmatcher inför entusiastiska åskådare i Tammerfors.

Men det fortsatte att gå bra också då turneringen flyttade till Riga.

Den riktiga bragden kom i åttondelsfinalen då det meriterade serbiska laget kämpades ner med 92–86. NBA-stjärnan Markkanens bidrag var som störst här med 29 poäng och åtta returer. Men inget lag klarar sig med bara en spelare.

Markkanen sekunderades fint av spelare som Miro Little, Mikael Jantunen och Olivier Nkamhoua under mästerskapet.

Även i volleyboll-EM överlevde Finland gruppfasen efter vinster över både Frankrike och Sydkorea. Men i första slutspelsrundan mot Belgien blev det tvärstopp: förlust i tre raka set.

Uteblivet medaljglitter i Tokyo

Friidrotts-VM bjöd inte heller denna gång på några finländska topplaceringar. 47 nationer tog medalj i Tokyo men Finland ingick inte i det celebra sällskapet.

Närmast var släggkastaren Silja Kosonen med en fjärdeplats. Den största enskilda bedriften stod ändå maratonfemman Alisa Vainio för. Om det gällt EM hade hon vunnit med en marginal på en minut och 44 sekunder.

Wilma Murto hade en ny trasig säsong bakom sig och rev ut sig på ingångshöjden i stavkvalet där också Elina Lampela misslyckades.

Mångkamparen Saga Vanninen kom till Japan med höga förväntningar inte minst på sig själv men formen fanns inte där längre. Med dubbla inomhustitlar och guld även i U23-EM fick hon ändå sitt internationella genombrott.

Äras dem som äras bör och för att få en förnimmelse av riktigt stor framgång får vi kasta avundsjuka blickar mot de svenska affischnamnen Armand Duplantis och Daniel Ståhl.

Duplantis satte världsrekord igen, nu att som första människa någonsin svinga sig över en ribba 630 centimeter upp i luften.

”Ståhlmannen” Daniel är med sina finska rötter oerhört populär i vårt land och kan efter ett mellanår i fjol åter titulera sig världens bäste diskuskastare. Det bar ända till en bal på presidentslottet för Järfällabjässen.

PNG behåller greppet om publiken

Ståhl sågs även på Paavo Nurmi Games i Åbo där han blev trea i en högklassig tävling där tre man nådde över 70 meter.

Åbobördiga häcklöparen Nooralotta Neziri sprang under 13 sekunder samma junikväll men i mördande konkurrens räckte det bara till sjätte plats. I september skadade hon sig igen och tvingades följa VM från tv-fåtöljen.

På den internationella fotbollsscenen deltog det finländska damlandslaget redan i sitt femte EM-slutspel.

Men trots en gynnsam lottning lyckades laget inte ta sig vidare ur gruppen.

Till slut var ”Helmarit” bara några övertidsminuter från avancemang och då domaren blåste av sista matchen mot Schweiz hade spelarna bara sig själva att skylla för passiviteten i avgörande lägen.

Det brast framför allt i slutet av matcherna då en bräcklig ledning skulle försvaras eller som mot Norge då ett oavgjort resultat skulle räddas.

Tillåts motståndarna gång efter annan pumpa på med lyror in i boxen inträffar förr eller senare obehagliga saker.

U21-landslaget var med i EM för andra gången men precis som i debuten 2009 slutade man sist i gruppen.

Det var närmare nu men den anemiska insatsen i andra matchen mot Ukraina blev irreparabel. Mot såväl Nederländerna som Danmark blev det oavgjort 2–2 efter dels en tappad tvåmålsledning, dels en comeback ur lika stort underläge.

Herrarna var ljusår från sommarens stora höjdpunkt – VM i USA, Kanada och Mexiko. I kvalet vann laget tre matcher fler än Sverige, som ändå tack vare en vunnen grupp i Nations Leagues C-division har hyfsade chanser att via playoff nå Nordamerika.

Världsfrånvända clowner styr Fifa

Vad det ska bli av stora VM vet bara gudarna eller möjligen Fifa med sin infantila ordförande Gianni Infantino i spetsen. Med 48 lag i slutspelet verkar organisationen tappat kontrollen över sin egen skapelse.

Kulmen på all idioti kom i slutet av året då Infantino först hyllade Donald Trumps politiska gärning och kort därpå beslöt att tilldela den amerikanske presidenten Fifas eget nyinstiftade fredspris.

”Till en framstående person, som exemplifierar orubbligt engagemang för att utöka freden och förena världen genom sitt stora ledarskap och handlingar”, löd motiveringen.

Några dagar senare anmäldes Infantino till Fifas etiska kommitté.

En människorättsorganisation anser att han brutit mot internationella fotbollsförbundets egna regler om att vara politiskt neutral. Man baxnar.