Smarttelefoner på lärandets och utvecklingens väg
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Familjerna bär ett viktigt ansvar för hur barn använder digitala enheter på sin fritid. Det krävs också att vi vuxna är verkligt närvarande – utan telefonen i handen.
När skolorna nu i augusti startar på nytt träder en ny ändring i grundskolelagen i kraft: användningen av smarta mobila enheter förbjuds under lektionstid i den grundläggande utbildningen.
Däremot får skolorna själva, genom ordningsregler, avgöra om telefoner får användas under rasterna eller vid måltider.
Som lagstiftare hade jag önskat att förbudet hade omfattat hela skoldagen.
Nu kommer skolornas praxis att variera, vilket leder till ojämlika förhållanden mellan elever i olika skolor.
Om barn i stället för att umgås med andra under rasterna och fritiden tillbringar tiden med sin mobil, försvagas viktiga sociala färdigheter, känsloreglering, empatiförmåga och hjärnan bara belastas.
Det är glädjande att man i Åbo har beslutat att mobilförbudet ska gälla hela skoldagen.
För mycket skärmtid påverkar barns och ungas hjärnutveckling, försämrar självregleringsförmågan och koncentrationsförmågan samt gör hjärnan mer benägen att söka omedelbar belöning – något som hämmar förmågan att lära sig.
Om barn i stället för att umgås med andra under rasterna och fritiden tillbringar tiden med sin mobil, försvagas viktiga sociala färdigheter, känsloreglering, empatiförmåga och hjärnan bara belastas.
Den amerikanska forskaren Jonathan Haidt analyserar i sin bok ”The Anxious Generation” hur en barndom centrerad kring smarttelefoner har lett till en epidemi av psykisk ohälsa.
Han beskriver hur tonåringars sociala liv mellan åren 2010 och 2015 i allt högre grad flyttades till smarttelefoner, sociala medier och dataspel.
Enligt Haidt är denna stora ”omkoppling” av barndomen den enskilt största orsaken till den flodvåg av psykisk ohälsa bland unga som tog fart i början av 2010-talet.
Ångest, depression, självskadebeteende och till och med självmord har därefter ökat kraftigt. Samtidigt har känslan av social isolering i skolorna ökat i hela västvärlden, också i Norden, efter år 2010.
För att växa upp och utvecklas till en balanserad och trygg människa behöver barn och unga tillräckligt med genuin växelverkan med sina föräldrar, jämnåriga och lärare. Digital kommunikation kan aldrig fullt ut ersätta detta.
Jag hoppas innerligt att skolorna genom sina ordningsregler förbjuder användningen av smarta enheter under hela skoldagen så att rasterna används till gemenskap och rörelse tillsammans med andra.
Detta främjar barns och ungas sociala färdigheter, en balanserad utveckling, inlärningsförmåga och koncentration i skolarbetet.
Familjerna bär ett viktigt ansvar för hur barn använder digitala enheter på sin fritid.
Att spela ett videospel under rasten kan till exempel göra hjärnan ”överstimulerad” något som påverkar koncentrationen ännu under följande lektion.
I ett internationellt perspektiv får barn i Finland smarttelefoner mycket tidigt.
Hjärnförbundet rekommenderar däremot att man väntar till högstadieåldern innan man ger barn en smarttelefon, och att användningen av sociala medier skjuts upp till 15–16 års ålder. För barn mellan 2 och 6 år bör skärmtiden inte överstiga en timme per dag och barn under 2 år bör inte alls ha skärmtid.
Familjerna bär ett viktigt ansvar för hur barn använder digitala enheter på sin fritid.
Barn och unga behöver vuxnas stöd, vägledning och förebilder för hur man rör sig i den digitala världen. Det krävs också att vi vuxna är verkligt närvarande – utan telefonen i handen.
Här kan du läsa fler kolumner av Eeva-Johanna Eloranta.