”Språkbruket kan bli ett hot mot demokratin om bara invigda förstår”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Man borde ju uttrycka saker och ting klart och genomskinligt – speciellt i lagar och förordningar.
Men våra myndigheter verkar – med benäget bistånd av jurister – föredra konstiga begrepp och formuleringar som inte alltid utan kompletterande förklaringar berättar vad det egentligen är fråga om.
Ett aktuellt exempel: Tidigare utfärdades varning för gräs- eller skogsbrand eller i extrema fall brandalarmtillstånd.
Nu heter det "varning för terrängbrand".
Den har emellertid inte samma betydelse som andra varningar, t.ex. trafikmärken som varnar för tåg, nedfallande stenar eller älg eller väderrapportens varning för svår sjögång eller isbildning till havs.
Nej – det betyder oberoende av varningsgraden ett absolut förbud mot uppgörande av öppen eld utomhus.
Varför inte då säga det rakt ut: Nu råder förbud mot öppen eld utomhus?
I lagar och förordningar hittar man tiofalt med svåra ord, facktermer, vilka alla inte kan ersättas utan måste förklaras.
Och sedan har vi den kryptiska distributionsskyldigheten (direkt översatt av finskans jakeluvelvoite). Begreppet för närmast tanken till postverkets skyldighet att sköta om postförsändelser i glesbygden etc.
Inte är ordet "reduktionsplikt", som används i Sverige, desto klarare. Det är ju fråga om blandning av biobränsle i bensin och diesel.
Man kunde därför tala om "tillsats av biobränsle". Det är inte alls längre än distributionsskyldighet och säger klart vad det gäller.
Detta var bara några exempel. I lagar och förordningar hittar man tiofalt med svåra ord, facktermer, vilka alla inte kan ersättas utan måste förklaras.
Men språkbruket kan bli ett hot mot demokratin om det blir så att bara invigda förstår vad orden betyder.
Eller vill juristerna stärka sin ställning i samhället genom att krångla till språket?