Studiestart i tider av attacker mot bildningen

man med kavaj, slips och skjorta
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Ett Trumpistiskt förhållningssätt till bildningen normaliseras med Sannfinländarna som finansministerparti.

Den jämlika rätten till utbildning äventyras av regeringen Orpos politik.

Först kom beslutet om att låta bli att indexjustera studiestödet 2024–2027 och sedan beslutet om att från och med denna månad flytta studerande bort från det allmänna bostadsbidraget.

I praktiken försvagar detta största delen av de studerandes ekonomi markant.

En studerande som bor ensam i Åbo och studerar nio månader i året kan nu få över 1 500 euro mindre i stöd per år. Inte konstigt om fler tvingas lyfta mer studielån.

Som om detta inte var illa nog har vi nedskärningarna i bland annat högskolornas grundfinansiering. För att inte tala om Purras budgetförslag, vars konsekvenser vore ödesdigra för utbildningen.

Som sådant går det garanterat inte igenom, men ett Trumpistiskt förhållningssätt till bildningen normaliseras med Sannfinländarna som finansministerparti.

Det exceptionella är inte bara soloåkningen, sådant har skett förr, utan innehållet.

Finansministern föreslår nedskärningar i forskning, universitetens finansiering, i fria bildningen och i kommunernas statsandelar, vilket i praktiken riskerar drabba den grundläggande utbildningen hårt.

Det här fick förstås hård kritik från oppositionen, men även från regeringsleden.

Ett annat sorgligt och kortsiktigt förslag är nedskärningar från social- och hälsovårdsorganisationerna.

Experter var inte sena med att påtala hur destruktivt förslaget vore för tillväxten. Renodlad Trumpism, sade SFP:s ordförande Anders Adlercreutz och det är lätt att hålla med.

Däremot har vi olika uppfattningar om det försvarbara i att låta denna Trumpistiska kraft sitta i regeringen.

Det normaliserar förslag som att sänka antalet kvotflyktingar till noll, i en tid då människor på flykt ökat enormt i världen.

Ett annat sorgligt och kortsiktigt förslag är nedskärningar från social- och hälsovårdsorganisationerna.

Det skulle öka välfärdsområdens problem enormt och ersättande verksamhet vore både dyr och tidskrävande att bygga upp.

Nu är risken att de övriga i regeringen framstår som räddare i nöden då de med säkerhet förbättrar Purras katastrofala förslag.

Utbildning och forskning måste skyddas och behandlas som den styrka och det egenvärde de utgör för Finland.

Utbildningsstyrelsen kommer till exempel absolut inte att läggas ned. Utgångspunkten borde ändå istället vara vad som verkligen behövs och är hållbart på alla sätt.

Att göra ett rent Trumpistiskt förslag till bara lite Trumpistiskt är inte tillräckligt.

Utbildning och forskning måste skyddas och behandlas som den styrka och det egenvärde de utgör för Finland.

Jag kan höra en invändning i faktumet att arbetslösheten just nu ökar bland de med högre högskoleexamen.

Av detta får vi ändå inte dra slutsatsen att vi ska satsa mindre på högskoleutbildning.

Att åtgärda arbetslösheten kräver tvärtom satsningar på flera olika typer av utbildning.

Arbetslivet förändras av allt att döma revolutionerande mycket de kommande åren i och med artificiell intelligens.

Detta kan kräva ändringar, men absolut inte försämringar. Kunnande och bildning blir snarare viktigare för ett land som Finland.

Som SDP:s vice ordförande Nasima Razmyar konstaterade: Om vi vill stärka Finlands ekonomi och få till stånd hållbar tillväxt är investeringar i kunnande, utbildning och forskning inte problemet – de är lösningen.

Att regeringen Orpo blir allt mer oenig är uppenbart.

Det är smärtsamt tydligt också i frågan om Palestina. Regeringen uppger att den gör allt för att stoppa svältkatastrofen i Gaza, men gör i praktiken ingenting som på riktigt sätter press på Israel för att stoppa det pågående folkmordet.

Vi måste kunna bättre både inrikes- och utrikespolitiskt.

Här kan du läsa fler kolumner av Johan Kvarnström.

Riksdagsledamot, SDP, Raseborg
Publicerad: