Svenskfinland gynnas av en livskraftig kustbana

Ur ett finlandssvenskt perspektiv vore det ödesdigert om den direkta förbindelsen mellan Åbo och Raseborg försvann.

Kustbanan är vår livsnerv i Västnyland. Längs den pendlar tusentals invånare dagligen.

Den är förstås också avgörande för Åboregionen och för Helsingfors – kustbanan binder samman dessa stadsområden och gör arbets- och studiemarknaden större än kommungränserna.

Kustbanans framtid har lyfts till debatt flera gånger. Jag tänker inte gå in i Västbana–kustbana-diskussionen i detalj, eftersom det är en diskussion vi sannolikt kommer att föra i många år framöver.

Men jag vill förklara varför kustbanans livskraft är avgörande för Västnyland – och framför allt för Svenskfinland.

I praktiken skulle dagens fjärrtåg ersättas av närtåg – som kommunerna själva förväntas finansiera. Den direkta förbindelsen mellan Västnyland och Åbo riskerar därmed att försvinna.

I hela diskussionen om järnvägsförbindelsen mellan Helsingfors och Åbo har jag irriterats över en sak: hur de kommuner som är beroende av kustbanan inte på allvar inkluderats i den rälsdiskussion som är avgörande för hela regionens framtid.

I de scenarier som Trafikledsverket presenterat framgår att om hela Västbanan byggs kan fjärrtågstrafiken försvinna från kustbanan.

I praktiken skulle dagens fjärrtåg ersättas av närtåg – som kommunerna själva förväntas finansiera. Den direkta förbindelsen mellan Västnyland och Åbo riskerar därmed att försvinna.

Om den förändringen blir verklighet vore det närmast en katastrof för Västnylands livskraft.

Att avveckla en fungerande tågförbindelse och ersätta den med något sämre är varken klokt eller rättvist.

Ur ett finlandssvenskt perspektiv vore det dessutom ödesdigert om den direkta förbindelsen mellan Åbo och Raseborg försvann.

Det finns ett särskilt band mellan städerna.

Många pendlar från Raseborg till Åbo för arbete. Det märks inte minst vid Åbo Akademi, där även studerande från Raseborgsregionen utgör en naturlig del av gemenskapen.

Pendlingsmöjligheterna mellan Raseborg och Åbo är viktiga ur ett finlandssvenskt perspektiv.

Om den direkta tågförbindelsen dras in riskerar det också att minska intresset för studier i Åbo bland unga i Västnyland. Många svenskspråkiga unga åker även till Nylands brigad, just med tåg, vilket bör även beaktas.

Pendlingsmöjligheterna mellan Raseborg och Åbo är viktiga ur ett finlandssvenskt perspektiv.

Därför borde alla som värnar om tvåspråkigheten vara intresserade av att upprätthålla dagens servicenivå längs kustbanan – med fjärrtåg som trafikerar sträckan mellan Helsingfors och Åbo.

Det är förstås glädjande att de dagliga tågturerna mellan Helsingfors och Hangö med stor sannolikhet inleds i maj. Den linjen är också viktig och bör utvecklas i takt med att kustbanan förbättras.

Det finns ännu inga slutliga beslut om att bygga hela Västbanan. Och så länge inga bindande beslut finns behövs kustbanan – här och nu.

Därför vore det klokt att satsa på kustbanan så att den hålls i gott skick.

I en svår ekonomisk tid måste infrastruktursatsningar prioriteras så att nyttan maximeras.

Regeringen har satsat 80 miljoner euro på kustbanan, vilket är positivt.

Men det skulle behövas ytterligare knappt 200 miljoner euro för att rusta upp hela banan och bygga de första nya mötesplatserna för tågen.

Det är en bråkdel av kostnaderna för Västbanan.

I en svår ekonomisk tid måste infrastruktursatsningar prioriteras så att nyttan maximeras. Lika viktigt är det att inte förbise en regions intressen, vilket nu skett för Västnylands del.

Mitt budskap är enkelt: tvåspråkigheten i Åboland och Västnylands livskraft behöver kustbanan också i framtiden. Jag hoppas på en bredare förståelse för den oro som finns i Västnyland kring tågtrafikens framtid längs den historiska kustbanan.

Det vi kräver är inte orimligt.

Att dagens tågtrafik fortsätter.

Och att kustbanan hålls i skick.

Här kan du läsa fler kolumner av Henrik Wickström.