Sverige är inget idealland som Finland bara kan kopiera
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I den allmänna samhällsdebatten är ett återkommande tema att man gör jämförelser med Sveriges ekonomiska beslut men också på det allmänpolitiska planet.
Det utspelar sig nästan in absurdum vid varje djup lågkonjunktur av den art som nu är rådande och som i regel åsamkar Finland djupare problem närmast på grund av att kapitalbasen är smalare än i Sverige.
Det svenska näringslivet är också mer mångfaldigt.
Man vet på förhand att diskussionen kommer att uppstå per automatik.
Trots att vår industri är stark och har hög internationell nivå är konjunkturnedgångarna synnerligen besvärliga.
Det är klart att det är givande att lära av andra länder och vara öppen för impulser utifrån men man bör ändå komma ihåg att man måste utgå från sin egen position när man gör bedömningar för hur man ska agera.
Det är inte heller alltid givet att direkt kopiering av modeller från ett land fungerar.
När man tar del av den finlandssvenska pressen och politiska beslutsfattare kan man få uppfattningen att allt går på räls i Sverige och att det inte där råder problem.
Så är det självfallet inte.
Det förekommer också att man tillämpat modeller som varit bra i Sverige men som varit alltför dyra för vår ekonomi.
Visst förekommer samma fenomen också på finskt håll men mitt intryck är att det är starkare på den finlandssvenska sidan och är framför allt mer överdrivet antagligen för att Sverige kommer närmare på grund av språket.
Det förekommer också att man tillämpat modeller som varit bra i Sverige men som varit alltför dyra för vår ekonomi.
Dylikt har inträffat bland annat inom den sociala sfären.
Man kan väldigt ofta höra att politiker säger att vi måste genomföra en åtgärd annars ligger vi efter Sverige.
Det kan vara så men då måste vi acceptera verkligheten.
Att vi kommit i den svåra ekonomiska situation där vi nu befinner oss med en allt för stor statsskuld beror till betydande del på att vi haft beslutsfattare som inte kunnat anpassa sig i tid.
Det är först när vi har en svår situation som åtgärder vidtas.
Då blir det klart smärtsammare.
Centerpolitikern Matti Vanhanen sade för en tid sedan i radion att det är politiskt svårt att tidigarelägga nödvändiga beslut.
Jag håller ändå för att man måste lära sig av sina misstag.
Att i tid och otid hänvisa till Sverige borde beslutsfattare och medierna inse är psykologiskt-politiskt känsligt.
Att skriva ledare som nästan ger upp läget och därmed sammanhängande överdrifter, det är inte realpolitik.
Det förstärker depressionen i synnerhet bland den vanliga befolkningen.
Det är åtgärder som måste tillämpas.
Det är inte så länge sedan man i Sverige schablonmässigt nedvärderade Finland.
Dessa ränder finns kvar och återuppstår lätt.
Om statsekonomin är dålig reagerar grannländerna först på det oberoende vad som diskuteras - man har satt sig i en fälla.