Tänk först, prompta sen

För några veckor sedan blev en studie från MIT viral. Den handlade om hur ChatGPT påverkar vårt skrivande och delades i nyhetsartiklar, spreds på sociala medier och ledde till rubriker som ”Din hjärna stängs av när ChatGPT tar över”, ”ChatGPT kan dränera din hjärna” och ”AI hotar vår kognitiva förmåga”.

Men som så ofta med forskningsresultat som blir virala är verkligheten mer nyanserad.

I studien fick deltagarna skriva fyra korta uppsatser. En grupp använde ChatGPT i de tre första och skrev den sista på egen hand (LLM-to-Brain). En annan grupp gjorde tvärtom: de skrev först tre texter själva och använde AI först i den fjärde (Brain-to-LLM). Syftet var att undersöka hur AI påverkar minne, förståelse och kognitiv aktivitet.

Resultaten visade att de som började med AI skrev sämre texter och kom ihåg mindre av det de skrivit. De presterade även sämre när de senare skulle skriva utan AI-stöd.

Rubrikerna lät inte vänta på sig.

Det som däremot inte fick några spaltmillimeter var att den andra gruppen – Brain-to-LLM – presterade riktigt bra. De som först formulerat egna tankar kunde sedan använda ChatGPT för att förtydliga, stärka och uttrycka det de redan förstått. De kom även bättre ihåg det de skrivit, producerade mer välformulerade och unika texter och visade tecken på djupare lärande.

Det som alltså verkar spela roll är inte om vi använder AI-verktyg, utan när och hur vi gör det.

Att medvetet outsourca en del tankearbete till ett verktyg är inte automatiskt ett tecken på mental förslappning, utan en strategi för att frigöra resurser till annat.

En annan viktig aspekt är att deltagarna i studien aldrig hade använt ChatGPT tidigare. De fick ingen introduktion, handledning eller träning. Flera beskrev att de var osäkra på hur man ställer bra frågor eller får användbara svar.

Det är knappast förvånande att de använde verktyget okritiskt.

Att medvetet outsourca en del tankearbete till ett verktyg är inte automatiskt ett tecken på mental förslappning, utan en strategi för att frigöra resurser till annat. Vi har redan länge ägnat oss åt denna typ av kognitiv avlastning, genom att överföra delar av vår kognitiva börda till hjälpmedel som anteckningar, post it-lappar, miniräknare och kalendrar.

Men det kräver att vi vet när och hur det är klokt att göra det.

Och just den förmågan är särskilt viktig när det gäller barn och unga. Vi som är äldre har i många fall gått Brain-to-LLM-vägen. Vi har lärt oss skriva, förstå språk och byggt upp en allmänbildning som gör att vi åtminstone till viss grad kan faktagranska texter.

När vi använder AI-verktyg gör vi det ofta med en grund att stå på, och då kan verktygen vara ett fantastiskt stöd.

Men barn och unga som växer upp med dessa verktyg riskerar att gå LLM-to-Brain-vägen om de inte får stöd att bygga den grund som krävs för att avgöra när och hur verktygen kan vara till nytta. Vi behöver stödja dem även i detta.

Frågan är inte om AI gör oss smartare eller dummare. Frågan är hur vi använder tekniken.

Vad kan man då säga om MIT-studien? Den väcker många viktiga frågor. Men det är en enda studie – och den visar inte att ChatGPT förstör våra hjärnor.

Den visar snarare att människor som inte får rätt stöd inte lär sig särskilt mycket. Vilket egentligen inte är någon nyhet.

Vi har hört liknande farhågor förut:

”Google förstör vårt minne.”

”Stavningskontroll gör att vi inte behöver lära oss skriva."

”Miniräknaren kommer förstöra vår förmåga att räkna.”

Och ändå tänker vi fortfarande. Vi skriver, räknar och resonerar. Vi anpassar oss.

Frågan är inte om AI gör oss smartare eller dummare.

Frågan är hur vi använder tekniken: som en bekväm genväg förbi tänkandet – eller som ett medvetet stöd för att tänka klarare.

Det är där skillnaden ligger.

Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.