”Till alla vårdare där ute – stå rak i ryggen”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag har jobbat inom vårdbranschen sedan 2017 – i alla tre enheterna inom Pasendo.
Under dessa år har jag fått uppleva så mycket: möten med fantastiska människor, skratt, tårar och stunder som verkligen berört på djupet. Det här arbetet har lärt mig vad omsorg på riktigt betyder.
Vi som jobbat inom Pasendo har alltid gjort vårt bästa – ofta mer än vad som krävts.
Vi har suttit hos klienter sena kvällar, hållit händer, lyssnat, tröstat och kämpat för att skapa trygghet och värme. Det är inte bara ett jobb – det är ett kall, något man känner djupt i hjärtat.
Man gör det inte för lönen eller schemat, utan för att man verkligen bryr sig.
Det var just det här som inspirerade mig att börja studera till närvårdare – för att utvecklas och fortsätta ge den trygghet och omtanke som varje människa förtjänar.
Men nu känns det tungt. Plötsligt smutskastas Pasendo, och många glömmer hur det faktiskt har varit.
Det har fungerat, det har varit tryggt, och både klienter och anhöriga var nöjda.
Vi fick tack, leenden och kramar varje dag – en värme som inte går att beskriva med ord.
Jag vet i hjärtat att vi gjort allt vi kunnat med respekt, kärlek och medmänsklighet.
Det borde ingen ta ifrån oss.
En tid jobbade jag både på Pasendo och Hannahemmet samtidigt – två ställen med samma mål: att skapa trygghet, värme och livskvalitet för våra äldre.
Att få uppleva två verksamheter där omsorgen alltid kommer först lärde mig mycket om vad vård egentligen handlar om – människor, närvaro och hjärta.
Ni gör skillnad, även när ingen säger det. Ni är ljuset i mörka stunder, tryggheten i oro och värmen i ensamheten.
Idag jobbar jag på Hannahemmet, och här finns kollegor med hjärtat på rätt ställe.
Vi stöttar varandra, skrattar, delar tunga dagar och gläds åt små stunder tillsammans.
Här finns lugnet, värmen och den äkta hemtrevnaden som känns direkt när man kliver in. Här ser vi människan bakom vårdbehovet och tar oss tid att lyssna.
Jag känner mig stolt över att få vara en del av Hannahemmet – och jag stannar här så länge möjligheten finns. För här finns den äkta värmen, omtanken och det hjärta som vården behöver mer än någonsin.
Till alla vårdare där ute – stå rak i ryggen. Ni gör skillnad, även när ingen säger det.
Ni är ljuset i mörka stunder, tryggheten i oro och värmen i ensamheten.
Och till alla som fått uppleva riktig omsorg – glöm inte att visa tacksamhet.
Ett leende, ett “tack”, ett vänligt ord kan betyda mer än man tror.
Jag kommer alltid bära vården i mitt hjärta – för där finns så mycket gott, så mycket hopp och så mycket kärlek.