Tjugondag Knut
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
... åker julen ut. Men vänta, 20? Var det inte den 13 januari? Vad?
(För otåliga: den 13 januari är namnsdag för Knut. Den infaller 20 dagar efter jul. Historien är egentligen mycket mera komplicerat än så. Du kan kolla på Wikipedia.)
Tillvaron, rumtiden är ett flöde som är fritt och som samtidigt formas beständigt.
Vi människor tar upp flödet, finner och formar rytmer, mönster. Som allt levande. Skapar strukturer som gynnar vem vi är och blir. Fågeln i sitt bo.
Det handlar om individen och gemenskapen. Om att ingen annan kan vara jag. Jag är odelbar. (Det är det ordet ’individ’ betyder. Också det är ett rabbit hole.)
Samtidigt: ingen av oss är en ö, som John Donne sa. Vi hör och gör tillsammans, behöver varandra, på gott och ont, är samhälle, sammanhållna av många omständigheter.
Allt levande är en vild blandning av frihet (= individ) och betingelse (= samhälle, gemenskap, ekosystem). Vi bygger hus, städer, formar landskap, odlar jorden. Råddar med klimatet. Veckar tidens flöde i veckor, mån(ad)er, år. Sommar, vinter, sådd och skörd.
Mycket av det som kallas kyrka har sina rötter i detta mönsterskapande. Altar och härd. Profant och heligt. Kyrkan i byn. Vardag och helg. Advent, jul och påska (och däremellan kommer fasta.)
Stora helger har man försett med en oktav (= den åttonde). En vecka senare återkommer man till samma tema, men på back beat, på en annan nivå. Next level. Högre. Djupare. Julens oktav är nyår. (Båda är dagar utan namnsdag!) Och så trettondag. Nej inte trettonde januari (det är tjugondag Knut). 6 januari. Epifania. Med tre vise, astrologer från öster. Den dagen har kanske nån gång i tiderna varit det första julfirandet. Och dess oktav är just Knutdagen.
Vem bryr sig, egentligen. Är inte allt det där bara påhittat? Kan inte jag bara fira vad och hur och vem jag vill?
Visst.
Du är en individ. Fri att välja och vara. Men sedan: du är ingen ö. För att vi (så fria vi är) ska kunna vara tillsammans behöver vi gemensamt strukturera tid och rum.
Allt är påhittat. Som all bra poesi. I bästa fall kan kyrkoår och liturgi, heliga platser och tider hjälpa oss att orientera oss i tid och rum, kropp och själ, tillvaron och den villervalla vi kallar samhället.
För: strukturerar vi inte själva är det nån annan som gör det åt oss. Marknaden. Kapitalismen.
Hur vill vi ha det?
PS. Jag vägrar köpa fastlagsbulle eller Runebergstårta innan det ens har blivit februari.