Torbjörn Kevin har rätt – men orsakerna ligger djupare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Torbjörn Kevin lyfter i sin kolumn i Åbo Underrättelser (28.11) ett angeläget och viktigt tema: den moderata borgerlighetens svek inför högerpopulismen.
Han har helt rätt i att gränserna för vad som anses acceptabelt i offentligheten har förskjutits – och detta sker med stöd av aktörer som vill underminera demokratin inifrån.
Men det vore ett misstag att stanna vid kulturkampen eller vid politiska attitydförändringar. För det grundläggande problemet ligger djupare.
I decennier har Finland – liksom stora delar av västvärlden – präglats av en nyliberal ekonomisk doktrin där marknaden lyfts upp och det gemensamma nedprioriterats.
Resultatet har varit växande ojämlikhet, otrygghet i arbetslivet, svagare välfärdstjänster och en allt större känsla av att människor lämnas ensamma med risker de inte kan hantera.
Det är just i sådana samhällen som högerpopulismen får fäste.
Och nu, i Orpos regering, manifesteras detta i en politik som ökar på arbetslösheten, barnfattigdomen och skuldsättningen.
Missnöjet som den borgerliga ekonomiska politiken har skapat utnyttjas sedan av krafter som erbjuder enkla svar, syndabockar och kulturkrig i stället för lösningar.
Och på det tåget hoppar även den moderata borgerligheten, vilken SFP:s regeringsmedverkan visar med all oönskvärd tydlighet.
Därför räcker det inte att borgerliga skribenter beklagar sig över hatretoriken eller radikaliseringen. Det räcker inte heller att socialliberaler förklarar att det är bäst att samarbeta med den hårda högern, när resultaten av politiken ändå visar att detta enbart leder till att urholka välfärden och normalisera intoleransen.
Istället måste de som tycker annorlunda i val uttrycka sin preferens för andra alternativ.
Dessa alternativ värnar demokratin och bygger upp den samhälleliga trygghet som motarbetar splittring och extremism. Och det alternativet finns: en politik som satsar på fungerande välfärd, starka offentliga tjänster, jämlik utbildning och en ekonomisk modell som minskar klyftor i stället för att öka dem.
Vi behöver en politik som sätter människors trygghet, sammanhållning och framtidstro framför marknadsdoktriner och skattesänkningar.
Så när Kevin efterlyser ett borgerligt uppvaknande håller jag med. Men nästa steg är avgörande: Finland behöver en politisk kursändring.
Och det kräver att väljare vågar rösta på ett alternativ som inte bara kritiserar högerpopulismen – utan också erbjuder en ekonomisk politik som minskar otryggheten och stärker samhällets sammanhållning.
Det är dags för ansvar. Och det är dags för en ny riktning.