Två steg tillbaka och ett steg framåt för jämställdheten
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I år firar vi igen kvinnodagen i en tid då jämställdhet och främjandet av mänskliga rättigheter inte på något sätt kan tas för givet.
”Jag kan inte förstå att jag fortfarande måste protestera mot den här skiten.”
Den här texten syns ofta på demonstrationer för kvinnors rättigheter runt om i världen.
I år firar vi igen kvinnodagen i en tid då jämställdhet och främjandet av mänskliga rättigheter inte på något sätt kan tas för givet.
Kvinnor drabbas ofta hårdast av fattigdom, effekterna av klimatförändringen, krig samt brist på utbildning, hälso- och sjukvård och näring.
Därför sägs det ofta att kvinnors rättigheter och ställning är en av de viktigaste indikatorerna på mänsklig och social utveckling.
Jämför man med läget för 30 eller 100 år sedan står det klart att vi som globalt samfund gjort stora och viktiga framsteg vad gäller både den allmänna sociala utvecklingen och kvinnors rättigheter.
Men under de senaste cirka 15 åren har den goda utvecklingen avstannat, stagnerat eller till och med blivit negativ.
En central orsak är det ökade understödet för olika högerextrema och högerpopulistiska rörelser.
Fastän dessa aktörer utgör ett brett och spretigt ekosystem av olika typer av organisationer, förenas de av en konservativ syn ifråga om könsroller och en stark motsättning mot mångfald, som även tar sig uttryck i deras sätt att kritisera politik och strukturer som syftar att stärka inklusion och mångfald.
Detta har lett till ett tydligt bakslag mot såväl kvinnors som hbtqi-rättigheter, med inskränkningar i aborträtten, lagstiftning som förbjuder spridande av ”homopropaganda” och ändringar i skolornas läroplaner i många länder runtom i världen.
För närvarande har mer än 20 miljoner kvinnor i Europa inte rätt till säker abort.
Som tur finns det många som har tagit upp kampen mot denna negativa utveckling. Ett positivt exempel är medborgarinitiativet My Voice, My Choice, som inom EU kräver en förstärkning av rätten till säker abort.
Initiativet föreslog en EU-omfattande mekanism för att säkerställa och finansiera abort i en annan medlemsstat om det inte är möjligt eller tillgängligt i det egna landet.
För närvarande har mer än 20 miljoner kvinnor i Europa inte rätt till säker abort.
Medborgarinitiativet fick en miljon underskrifter och Europaparlamentet har gett sitt stöd åt förslaget.
I slutet av februari gav kommissionen för sin del försiktigt grönt ljus.
I sitt svar bekräftar kommissionen vikten av kvinnors rätt till abort, och konstaterar att finansiering finns tillgänglig genom EU:s nuvarande socialfond ESF+ för att skydda denna rättighet i medlemsstaterna.
Kommissionen är dock inte redo att föreslå ny lagstiftning eller ytterligare finansiering. Tvärtom har kommissionen redan föreslagit betydande nedskärningar i ESF+-fondens finansiering i EU:s kommande fleråriga budget.
Detta speglar vår tid i allmänhet: den mest högerorienterade kommissionen i EU:s historia har under denna mandatperiod systematiskt försvagat EU:s klimat- och miljöpolitik i synnerhet men även den sociala agendan, och lyssnat uppmärksamt på lobbyister från stora företag.
Nu lobbar näringslivet bland annat för att urvattna direktivet om lönetransparens, antingen genom att sänka kraven eller skjuta upp ikraftträdandet.
Kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter och social utveckling är en helhet och går hand i hand.
Business Europe och andra stora näringslivsorganisationer har bedrivit intensiv lobbyverksamhet, men lyckligtvis har kommissionen hittills sagt att den kommer att hålla fast vid sina ursprungliga planer.
Direktivet om lönetransparens är en viktig reform för att förbättra kvinnors ställning i arbetslivet och åtgärda omotiverade löneskillnader, och dess genomförande i medlemsstaterna ska vara klart sommaren 2026.
Principen om lika lön i direktivet är enkel: alla ska ha samma lön för samma eller likvärdigt arbete.
Kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter och social utveckling är en helhet och går hand i hand. För närvarande tar vi två steg bakåt på många områden, men genom att samarbeta och trycka på kan vi också ta steg framåt.
Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.