Utbildningens roll i den cirkulära omställningen – ”Vi vet mycket, men gör vi tillräckligt?”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Att som medborgare och lärare i ett av världens höginkomstländer möta tankar, frågor och frustration i ett land vars klimatavtryck är obefintligt jämfört med Finland var en rejäl käftsmäll.
Vi står inför en historisk omställning.
Världen behöver gå från linjära till cirkulära system – och utbildning spelar en central roll i den omställningen.
Men frågan är om vi verkligen är redo, om vi på riktigt förstår vad det handlar om.
Jag har arbetat inom utbildning hela min karriär, men under de senaste tio åren har mitt engagemang för hållbarhetsfrågor vuxit till en vilja att påverka på systemnivå.
Det är nu vi måste agera. Samtidigt är utbildningsvärlden både inspirerande och frustrerande.
Inspirerande för att den rymmer så mycket potential, frustrerande för att förändringen går för långsamt. Vi vet mycket – men gör vi tillräckligt?
Hur vi utbildar unga påverkar framtidens arbetsliv, samhällen och klimat.
Globalt finns över 200 miljoner studerande inom högre utbildning. Det är en enorm möjlighet, men också ett stort ansvar.
Hur vi utbildar dessa unga påverkar framtidens arbetsliv, samhällen och klimat.
Men ger vi dem verkligen de färdigheter som krävs för att bygga cirkulära system?
Eller fortsätter vi att utbilda för ett linjärt ekonomiskt tänkande?
För att förändra våra ekonomiska strukturer måste vi förändra våra tankemönster.
Klimatkrisen är inte bara ett tekniskt problem – den är en systemisk obalans.
Vi behöver nya värderingar, nya relationer och nya sätt att organisera samhället. Vi behöver samarbete, både lokalt och globalt.
Vid Yrkeshögskolan Novia samarbetar vi inom forskning, utveckling och innovation med två universitet i Zambia kring biogas och hållbarhetsfrågor.
Det är ett ömsesidigt utbyte där vi lär av varandra, och det är så verklig förändring sker. I somras undervisade jag zambiska ingenjörsstudenter – unga från en världsdel som drabbas hårdast av vår överkonsumtion.
Att som medborgare och lärare i ett av världens höginkomstländer möta tankar, frågor och frustration i ett land vars klimatavtryck är obefintligt jämfört med Finland var en rejäl käftsmäll.
Och en högljudd påminnelse om att rättvis global fördelning är väldigt långt borta. Vårt sätt att förbruka, producera och konsumera på bekostnad av framtida livsvillkor i andra delar av världen är oacceptabelt.
De färdigheter som behövs nu är förmågan att tänka kritiskt, se helheter, känna empati och ta ansvar.
Vi måste förstå komplexa system och kunna kommunicera på djupet. För att detta ska bli verklighet måste hållbarhet börja genomsyra alla utbildningsprogram.
Att förändra utbildning är svårt, men nödvändigt. Det är inte någon enskilds ansvar – det är allas.
Vi måste våga utmana våra perspektiv och ekonomiska normer.
Vi behöver bygga utbildning som rustar för framtidens utmaningar, inte bara för dagens arbetsmarknad.
Vi behöver lärosäten som vågar tänka nytt, som ser sin roll i den globala helheten och som ger studerande verktyg att forma en annan framtid.
När framtidens generationer ser tillbaka – kommer de att säga att vi gjorde allt vi kunde?
Vår gemensamma framtid börjar med vår kollektiva motståndskraft. Den finns i vår förmåga att omforma, omvärdera – och stå emot.
Kolumnen är en omarbetad version av ett key note-tal under rubriken Future Skills vid World Circular Forum i São Paulo i maj 2025.