Vargjakten väcker många frågor
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Lagen om vargjakt får skarp kritik av rådet för bedömning av lagstiftningen.
Lagförslaget saknar motiveringar och konsekvensbedömningar. Rådets ordförande Eeva-Liisa Inkeroinen säger att hon sällan sett ett så här dåligt berett lagförslag.
Jord- och skogsbruksministeriets kanslichef skyller på att det var bråttom att få igång jakten. Populistiskt fjäsk och valfläsk?
Jord- och skogsbruksministeriet hävdar att jakten är motiverad på grund av socioekonomiska orsaker. Låter diffust!
Ska vi lösa socioekonomiska problem med vapen i hand?
En annan framförd motivering är biologiska och ekologiska orsaker. Vad är dessa?
Här är nog ministeriet ute på sju famnars vatten.
Var finns den jakthund som vill jaga varg och inte övergå till att jaga hare eller hjortdjur i stället? Och var finns den varg som springer undan för hunden?
Statsministern hänvisar till människornas oro. Som om rädslan för vargen skulle minska genom att skjuta den.
Finlands viltcentral har börjat förbereda jägarna inför vargjakten och ger ut information om hur jakten ska genomföras.
I informationen finns betänkligheter. Man har bl.a. tänkt sig att använda hund vid jakten.
Var finns den jakthund som vill jaga varg och inte övergå till att jaga hare eller hjortdjur i stället? Och var finns den varg som springer undan för hunden?
Det talas också om att sitta på vakt och pass.
Enligt direktiven i lagen ska man försöka döda hela flockar inom specifika vargrevir.
Jägarna sitter utspridda i terrängen och är i allmänhet ensamma på sina pass.
När en flock kommer inom skotthåll är det i praktiken helt omöjligt för jägaren att skjuta hela flocken.
Jägaren kan inte veta vilka vargar i flocken som är alfavargar.
Skjuter han en i alfaparet mister flocken en av sina ledare vilket kan leda till att den sociala vargflocken spittras med den påföljd att vargarna inte mera håller sig till reviret och målsättningen att döda hela flocken inom vargreviret går om intet.
En annan betänklighet är att man tillåter hagelgevär vid jakten.
Då får inte bytet vara längre bort än 30 meter från skytten för att skottet ska vara dödande.
En skadad varg har svårt att jaga föda och risken är då större att den försöker ta tamboskap.
Här finns en stor risk för skadskjutning.
En rapport från Sverige visade att var tredje varg skadsköts under licensjakten i Örebro län.
Några kanske minns publiciteten kring den trebenta vargen på Kimitoön som visade sig ha blivit skadskjuten.
En skadad varg har svårt att jaga föda och risken är då större att den försöker ta tamboskap.
Av den önskade jaktkvoten på 100 vargar ska 26 vara så kallade hybrider, alltså korsningar mellan hund och varg.
Jägaren kan inte veta vilken varg som är en hybrid när han avlossar skottet.
Meningen är att varje skjuten varg ska DNA-testas för att hitta hybriderna i efterskott, men då svaren från DNA-analyserna kan komma efter jakttidens slut finns det inte så mycket vett i målsättningen.
Till slut vill jag dra en lans för föreningen Finlands djurrättsjurister som har gjort ett medborgarinitiativ om att få djurens rättigheter garanterade i grundlagen, vilket bl.a skulle betyda att djuren mera betraktas som subjekt än objekt.