”Vi behöver en konkret utvecklingsplan för Raseborgs sjukhus – och det snart”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Riksdagens social- och hälsovårdsutskott har inlett behandlingen av en så kallad beredskapslag för social- och hälsovården samt räddningsväsendet.
Vårt Natomedlemskap – och det förändrade säkerhetspolitiska läget i stort – kräver att vi satsar betydligt mer på vårdberedskapen. Nu planeras en satsning på 300 miljoner euro för att stärka just detta.
Man kan lugnt säga att det är på tiden.
Det innebär att vår kapacitet måste öka – i synnerhet under undantagsförhållanden.
Sedan Finland gick med i Nato har det varit uppenbart att medlemskapet också ställer nya krav på vården.
I kristider förväntas vi inte bara ta hand om vår egen befolkning, utan också om Natotrupper på finskt territorium. Det innebär att vår kapacitet måste öka – i synnerhet under undantagsförhållanden.
En central fråga gäller sjukhusnätverket.
I Ukraina har vi sett hur Ryssland brutalt attackerar vårdinrättningar, som sjukhus och ambulanser, i strid med internationell rätt.
Vad har vi då gjort i Finland – särskilt i Nyland?
Jo, koncentrerat vården till ett fåtal stora sjukhus. Det är en utveckling som bör ifrågasättas.
Vi har till exempel Mejlans sjukhus – ett toppmodernt sjukhus, men i praktiken ett glashus.
Där finns vår viktigaste expertis samlad. Vad händer om en fientlig drönare (av samma typ som redan flugit över Polen) träffar sjukhuset? Svaret är tydligt: Mejlans kan snabbt bli obrukbart.
Samtidigt står andra sjukhus tomma. Raseborgs sjukhus är ett exempel.
Vi behöver en konkret utvecklingsplan för Raseborgs sjukhus – och det snart.
Här finns gott om utrymmen – men väldigt lite verksamhet.
Det är frustrerande att resurser inte används, särskilt när behovet av vårdplatser och beredskap ökar.
Vi behöver en konkret utvecklingsplan för Raseborgs sjukhus – och det snart.
Det är dags att öppna ögonen i vårddebatten.
Jag vill särskilt rikta mig till dem som fortfarande driver centraliseringens linje.
Visst kräver vissa specialtjänster koncentration, men det pågår en internationell utveckling också inom specialsjukvården: man vill ta vården närmare patienten.
Det perspektivet verkar tyvärr ha fallit bort helt i den finländska diskussionen.
I kristider behöver Finland alla vårdenheter som står till buds – det har kriget i Ukraina visat med all önskvärd tydlighet.
Vi måste nu stanna upp och tänka efter. Det är dags att sätta stopp för en överdriven centralisering.
I kristider behöver Finland alla vårdenheter som står till buds – det har kriget i Ukraina visat med all önskvärd tydlighet.