Vi behöver ren energi och hållbara städer
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I början av den här månaden besökte jag Würzburg i Tyskland. Det var en arbetsresa och jag träffade kollegor från nio europeiska universitet för att planera ett gemensamt magisterprogram, det vill säga de två sista åren av en femårig högskoleutbildning.
Programmet vi planerar innehåller en valbar modul som heter Energi och Hållbara städer. I februari nästa år kommer studerande från Universitetet i Würzburg och Utrecht och Trinity College i Dublin att resa till Åbo Akademi för att fördjupa sig i ämnet.
Det är spännande att få vara med att planera en sådan här utbildning. Upplägget är långt ifrån det traditionella. Jag brukar beskriva programmet som att ta alla pedagogiska utvecklingsinriktningar och olika nydanande forskningsmetoder och baka in det i samma program.
Programmet heter Masters in Global Challenges for Sustainability och utgår från FN:s 17 mål för hållbar utveckling. Målen sattes år 2015 och ska vara uppfyllda 2030 och att de uppfylls mäts kontinuerligt via insamling av nationell statistik. Sammanställningen visar att många miljoner människor har en väsentligt bättre tillvaro nu än för tio år sedan.
Många av målen ser ändå inte ut att kunna nås till 2030 med nuvarande takt. De är ambitiösa. Det första målet heter Ingen fattigdom och det andra målet heter Ingen svält. Med dessa målsättningar inser man lätt att ingen enskild vetenskaplig disciplin har alla lösningar utan att alla sorters kunskaper behövs för att kunna nå målen.
Och så är också magisterprogrammet planerat. Studenterna antas på betyg och meriter men också på basen av att få en möjligast bred palett av förkunskaper och erfarenheter.
Av världens befolkning på drygt 8 miljarder människor bor fler än hälften i städer.
Vetenskapligt är utbildningen är transdisciplinär, undervisningen är utmaningsbaserad och utförs i så kallade hybridklassrum vid tre olika universitet samtidigt. Förutom Åbo kommer våra studenter att finnas i liknande klassrum i Bergen (Norge) och Mülheim (Tyskland), förenade digitalt med ljud, bild och text.
Programmet har redan pågått i några år och färdiga magistrar finns färdigt ute i arbetslivet. De är experter på transdisciplinära forskningsmetoder, att arbeta i multidisciplinära och mångkulturella arbetsgrupper och att jobba lösningsorienterat med globala frågeställningar och problem.
Men inriktningen Energi och Hållbara städer är alltså ny och planeringen är i slutskedet. Den omfattar tre moduler som fokuserar på olika aspekter av energiförsörjning och användning, naturresurser och avfallshantering samt hur städerna styrs och implementerar hållbara lösningar.
Av världens befolkning på drygt 8 miljarder människor bor fler än hälften i städer. Över hälften av dessa bor i städer som har mer än en halv miljon invånare. Urbaniseringen pågår hela tiden och år 2050 förväntas två av tre personer bo i städer.
Vår egen stad Åbo har ett mycket ambitiöst program för klimatneutralitet och hållbar utveckling och fick nyligen pris för att vara bäst i klassen av Europas medelstora städer. Staden Würzburg jag besökte har många likheter med Åbo. En traditionsrik universitetsstad av europeisk mellanstorlek. Dessa båda städers utmaningar är liknande men lösningarna skiljer sig beroende på läge och klimat.
Alla våra städer behöver snabbt gå mot klimatneutralitet för att därefter bli klimatnegativa, det vill säga att mer koldioxid binds här än vad som släpps ut. Det är en utmaning, inte minst för industrierna, men städerna har både större potential och kapacitet att genomföra omställningen än vad landsbygden har.
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Werkelin.