Viola, tro och tröst
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På tisdag 3 juni är det Violas namnsdag. Det fick mig att ögna igenom Viola Renvall-diktböcker från min mammas bokhylla. Ett rikt och mångsidigt författarskap som har kristet liv, hopp och förtröstan som teman.
Saga Viola Magdalena Renvall föddes 6.4.1905 i Tammerfors och dog i Åbo 28.3.1998. Hon är begravd på Pargas kyrkogård.
År 1936 gifte hon sig med folkskolläraren, teologen och författaren Hjalmar Krokfors.
År 1950 flyttade familjen till Pargas där paret Krokfors-Renvall fick lektorstjänster vid Pargas svenska samskola. Viola undervisade i historia och modersmålet till sin pensionering 1970. Lärararbetet upptog merparten av hennes liv men diktskrivandet fanns alltid närvarande.
Dikterna är okonstlade och förmedlar minnen och intryck på ett naturalistiskt och känslofullt sätt. Hennes senare dikter är mera vardagsrealistiska och beskriver mänsklig samvaro och familjeliv. De många resorna, i synnerhet till Israel, lämnade spår i diktningen.
Det vilar ett lugn över hennes senare dikter. Tron och kärleken finns alltid där men själv ville hon inte kalla sina dikter kristna.
Efter Hjalmars död 1981 kom dikter om sorg, åldrande och avsked men också dikter om hopp och förtröstan. Det vilar ett lugn över hennes senare dikter. Tron och kärleken finns alltid där men själv ville hon inte kalla sina dikter kristna.
”Om man är kristen skall det genomsyra även alldeles vanlig dikt. Man skall inte använda så förfärligt mycket fromma ord, utan gå Guds ärenden”, har hon sagt.
Året innan Hjalmars död utkom antologin ”I alla sammanhang”. Författarparet samlade i den finlandssvenska lyrikers dikter från 1900-talet med religiöst innehåll.
Viola Renvall skrev också psalmer för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Organisationer som gav ut egna jultidningar vände sig ofta till henne och bad om dikter med julmotiv både för barn och vuxna. Flera av dem samlades i barntidningen Julstjärnan och i volymen Juldikter som använts av skolor och föreningar.
Pargaslucian reciterar varje december Violas luciadikt.
Viola levde ett stillsamt och tillbakadraget liv. Hon deltog i församlingsarbetet men skydde offentliga uppdrag. Hon var medlem i Åbolands litteraturförening och deltog i författargrupper.
Flera av hennes dikter har tonsatts. Musikaliteten i texterna uppskattas av kompositörer, sångare och körer. Även i Sverige har hennes dikter blivit populära, särskilt i dödsannonser citeras hennes strofer ofta.
På kulturnämndens initiativ uppmärksammade Pargas stad Viola Renvall på 90-årsdagen 1995 genom att ordna Diktens dag på Viola-dagen den 3 juni. Den har sedan dess firats i olika format med olika samarbetsparter.
Pargas Rotaryklubb bekostade anläggandet av den lilla rosenparken vid Pargas stadshus med hundratals rosor intill en porträttskulptur med Violas anletsdrag. Den skapades av konstnären Alla Keskisalo-Johansson och bär namnet Meditation.
En gata i Pargas Skräbböle heter Viola Renvall-stigen. Vid den gatan bodde Viola, Hjalmar och barnen.
Den blomstertid är här. Hoppas vi får uppleva en fin sommar och njuta av naturen, solen, värmen och vandrarnas sällskap.
Med Violas ord: ”Om du har fått en glädje idag är den inte bara din. Lägg ner den i din röda korg, gå ut på vägarna, tala om för dem du möter att glädjen är en liten gul blomma, ett enkelt rakt ljus, en morgonfågels friska drill, det grova brödet som bryts om kvällen.”