Vem är du när du är tillräckligt uttråkad?

När jag var nio år brukade jag gå hem själv efter skolan. Det var många timmar att fylla ut med någonting innan resten av familjen kom hem. Jag gjorde lite olika saker för att underhålla mig själv, men en aktivitet jag särskilt minns är att jag brukade bläddra i Fänrik Ståhls sägner av vår nationalskald Runeberg.

Min favoritdikt var Sven Dufva, och den lärde jag mig utantill. Det tog ett bra tag att memorera 28 strofer på en svenska som kändes något ålderdomlig för en nioåring i början av 2000-talet. Jag började också så småningom skriva egna dikter och berättelser för att ha något att göra.

Att memorera Runeberg när man är uttråkad är knappast normalt eller något vi tycker att alla barn nödvändigtvis behöver syssla med, men jag tror att många av oss som växte upp innan skärmarna dominerade allas vardag kan känna igen sig.

De flesta hade någon speciell aktivitet de ägnade sig åt när de hade tråkigt. För mig var det Runeberg, för någon annan kanske ett musikinstrument eller en fotboll man övade konster med.

I diskussionen om skärmtid funderar man ofta på vad skärmarna stjäl tid av. Om skärmarna stjäl tid av sömn, skolarbete, jobb, motion eller sociala relationer ses det som ett problem, medan man inte är lika kritisk mot att skärmarna används som utfyllnad.

Visst håller även jag med om att det är ett större problem om en nioåring spelar datorspel halva natten eller aldrig rör på sig på grund av ett skärmberoende, än om hen fyller ut väntetider med mobilspel och skrollande, till exempel när hen sitter på bussen eller väntar på en förälder.

Men jag tror samtidigt att det är mer skadligt än vi kanske inser att fylla ut vartenda tomrum i vår vardag. Måste mobilen plockas fram så fort bussen är en minut sen, under varje toalettbesök, under varje oinspirerande möte? Om varje tystnad medan vi städar, går någonstans eller kör bil måste fyllas med en podd, en ljudbok eller med musik, när ska hjärnan någonsin hinna bearbeta alla intryck? Och viktigast av allt, när ska vi hinna vara uttråkade?

Måste mobilen plockas fram så fort bussen är en minut sen, under varje toalettbesök, under varje oinspirerande möte?

Att ha tråkigt är viktigt. Det är viktigt för barn som utvecklas, och det är viktigt för vuxna. Först när vi är tillräckligt uttråkade börjar vi göra de där sakerna som gör oss till dem vi är, de där sakerna vi prioriterar bort för att vi inte hinner eller orkar eller för att det finns något annat som stjäl vår uppmärksamhet. Tristess föder kreativitet. Tristess gör oss till intressantare människor.

Ett barn som alltid kan fylla ut varje tråkigt ögonblick med Youtube eller Netflix eller mobilspel eller ett oändligt flöde som aldrig tar slut på sociala medier kommer aldrig vara tillräckligt uttråkat för att börja utforska sin egen kreativitet.

Vi måste se till att barns och ungas, och även vuxnas för den delen, scheman aldrig är så fullproppade med aktiviteter att det inte finns tid för att ha tråkigt.

Nu mitt i sommaren är en väldigt stor del av barn och unga i Finland lediga, och rätt många vuxna har sin sommarsemester just nu. Vi planerar gärna in en stor mängd aktiviteter som vi inte annars hinner med under semestern, men det är också viktigt att planera in dagar då kalendern är helt tom, åtminstone en del av dagen.

Och då är det bra att låta skärmarna vara nerpackade för att inte automatiskt börja fylla ut den lediga tiden med meningslösa intryck.

Vem är du när du är tillräckligt uttråkad? Vad gör du för att underhålla dig själv när skärmarna stängs av? Slår du några trevande ackord på gitarren? Försöker du hitta på ett nytt virkmönster? Testar du ett nytt recept? Fattar du pennan?

Här kan du läsa fler kolumner av Henrika Simons.