Det finns strider man inte väljer bort: Rätten till vård på svenska är en sådan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Även enkla saker är ibland svåra. Att se till att rätta och tydliga instruktioner inför operationer kommer till klienten på modersmålet borde vara en sådan.
I ÅU:s artikel 23.3 kommenterar Nationalspråksnämndens ordförande Janina Andersson fallet där felaktiga instruktioner sänts ut till en patient vilket ledde till att operationen inte kunde genomföras utan behövde skjutas upp. Slöseri med resurser och tid för alla inblandade.
Att välja sina strider kan vara klokt i politiken. Men det finns också frågor där kompromisser riskerar att urholka själva grunden för det man är satt att försvara. Rätten till vård på svenska i ett tvåspråkigt välfärdsområde är en sådan fråga.
Det handlar inte om särintressen eller symbolpolitik, utan om patientsäkerhet, rättssäkerhet och jämlik service.
Språket är inte en detalj i vården, det är en förutsättning för att patienten ska kunna förstå sin diagnos, sin behandling och sina rättigheter. Felaktig eller bristfällig information på svenska är inte bara beklaglig, den kan i värsta fall vara farlig.
Att hänvisa till behovet av att ”välja sina strider” riskerar därför att sända fel signal. Om inte just språkliga rättigheter i vården är värda att försvara konsekvent, vad återstår då?
En nämnd som har till uppgift att bevaka nationalspråken måste också våga vara tydlig när dessa rättigheter brister. Även om det ibland innebär att man uppfattas som besvärlig.
Det är också värt att påminna om att detta inte borde vara en intern maktkamp. För oss inom Svenska folkpartiet är rätten till vård på svenska en självklar utgångspunkt och något som inte behöver förhandlas eller förankras internt.
För svenskspråkiga i andra partier ser verkligheten ofta annorlunda ut: där måste man inte bara driva frågan utåt, utan också vinna gehör i den egna gruppen, vilket kan göra arbetet både långsammare och mer kompromisspräglat.
Just därför är det desto viktigare att de instanser som uttryckligen har till uppgift att bevaka de språkliga rättigheterna inte tvekar. I ett välfärdsområde med lagstadgade skyldigheter kan man inte låta hänsyn till organisationens bekvämlighet eller enskilda tjänsteinnehavares inställning väga tyngre än invånarnas rättigheter.
Att stå upp för vård på svenska är inte att “ropa varg”. Det är att fullgöra sitt uppdrag.