Också digitalisering och grön omställning har sina sidor

Precis som med vår strävan för hållbarhet så har digitaliseringen haft sina avigsidor. Produktiviteten har inte ökat på över ett årtionde och vår ekonomi har knappt vuxit.

Två stora teman som påverkar våra liv sker just nu: digitaliseringen och den gröna omställningen.

På EU-slang pratar vi om twin transition, det vill säga dubbel övergång eller dubbel transformation.

Det handlar om tanken att vi genom digitalisering och renare teknologier effektiverar vår produktion och minskar våra utsläpp.

Under det senaste årtionden har det hänt en hel del.

Vindkraft och solkraft har blivit lönsamma privata investeringar som har lett till en allt renare källa för energi.

Vi ser åkrar förändras till solenergifält – kanske vi t.om. får se städer som använder solpaneler som tak för parkeringsplatser.

Oproblematiskt är det inte. Till exempel de fluktuerande priserna håller oss som köper börs-el på tårna.

Därtill är det för tidigt att säga hur dessa mojänger påverkar djurlivet.

Det finns rapporter som tyder på att fåglar kolliderar i de roterande vingarna och att vindkraftverken kan vara speciellt problematiska för flyttfåglar.

Därtill finns det frågor om huruvida vi kan återanvända materialet från vindkraftsbladen och var och hur solpanelerna som vi använder tillverkas.

Det är förstås ett mindre problem än att vi öser ut växthusgaser genom att förbränna kol och olja och gör stora områden i världen obeboeliga.

Men oberoende skapar vi nya problem när vi löser de gamla.

Digitalisering har vi redan hört länge om.

En stor del av min kognitiva existens har digitalisering varit något eftersträvansvärt.

Där väntar vi ännu på att se produktiviteten öka som man tidigare förväntade sig komma med digitala lösningar.

Men det har visst förändrat arbetslivet och coronapandemin hade säkert varit ett större problem om inte en del av befolkningen kunnat arbeta hemifrån. Något vi får tacka de digitala teknologierna för.

Men precis som med vår strävan för hållbarhet så har digitaliseringen haft sina avigsidor.

Det har blivit allt svårare att koppla ifrån jobb, människor har blivit ensammare för att vi stirrar på våra telefoner i stället träffas och ha en riktig mänsklig kontakt.

Ja, produktiviteten har inte ökat på över ett årtionde och vår ekonomi har knappt vuxit.

Det verkar som att vi har ett stort behov att fortsätta som förut och att vi inte vill att det sker någon verklig förändring.

Vi vill inte låta bli att skaffa en ny bil så vi skaffar en elbil som vi tror att är mer ekologisk.

Vi vill inte bo i mindre hus så vi uppfinner effektivare värmesystem.

Vi vill inte lida av hettan på sommaren så vi skaffar en luftvärmepump och vi vill verkligen inte betala för allt detta så vi skaffar intelligenta (digitala) elsystem som styr elektronikens användning till de billigaste timmarna.

Det är förstås svårt att inse att problem kan lösas genom att göra mindre eftersom vi associerar lösningar med handling. Kanske vi borde tänka om?

De flesta av oss lever i en välfärd som inte våra förfäder tre, fyra generationer bakåt ens kunnat drömma om.

Trots det har vi en befolkning som lider av mer mentala problem än någonsin och en ungdom som inte verkar kunna stå ut med de minsta motgångarna eller inse sina egna misstag. Så det är inte endast naturen eller omgivningen som lider av vår livsstil, det är även vi själva.

Som art gör vi otroliga kullerbyttor för att inte behöva förändra vår livsstil.

I stället för att utveckla en massa spännande manicker kunde vi kanske helt enkelt konsumera mindre och umgås mera.

Det är förstås svårt att inse att problem kan lösas genom att göra mindre eftersom vi associerar lösningar med handling. Kanske vi borde tänka om?

Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.