Satsa på föräldrarna, inte på mors dag och fars dag
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I ett hörn på dagis sitter en flicka och gråter. I näven håller hon ett skrynkligt kort.
Det bjuds på farsdagskaffe och barnen har övat in en dans som de ska uppträda med. Men flickan vill inte dansa för hennes pappa har inte kommit.
I en skola fasar en pojke varje år för dagen då det ska ritas farsdagskort. Pojken har ingen pappa. Han dog i en cykelolycka samma dag som pojken skulle börja i första klass. Varje år blir han, och alla klasskamrater, påminda om att pojken inte har någon pappa.
Det är inte bara barn som förlorat en förälder som känner sig utanför. Allt fler barn lever i andra familjekonstellationer än en kärnfamilj med en mamma och en pappa.
Alternativen är många; en ensamstående förälder, två mammor, två pappor, bonusföräldrar eller andra viktiga vuxna.
Att då envisas med att fira mors dag och fars dag har ett pris: vi pekar ut dem i klassen som inte passar in i pepparkaksformen.
Däremot borde vi mycket oftare bjuda in både föräldrar och andra viktiga vuxna i barnens liv till dagis och skola. Inte för att fira, utan för att bygga gemenskap.
Idén till att fira mammor och pappor kommer från USA. Initiativet till mors dag kom från läraren Anna Jarvis som ville hedra sin mor och hennes arbete.
Fars dag har sitt ursprung i att Sonora Smart ville hedra sin far eftersom han ensam fostrat sex barn efter att mamman hade dött i barnsäng.
Och det gick som det brukar; smarta affärsmän såg glittrande dollartecken.
Så småningom har de här traditionerna hittat hit till oss och visst är den ursprungliga idén hedervärd. Frågan är ändå, kanske vi kan hålla firandet inom familjen?
Jag tycker det.
Däremot borde vi mycket oftare bjuda in både föräldrar och andra viktiga vuxna i barnens liv till dagis och skola. Inte för att fira, utan för att bygga gemenskap.
När fler vuxna sluter upp kring barnen stärks både lärandet och välmående.
Det är skolans och dagis verkliga uppdrag.