Spårväg i Åbo är inte hållbar utveckling
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hållbar utveckling består av ekologisk, social, och ekonomisk hållbarhet.
Ekologiskt (miljömässigt) har elbussen gjort ett teknologisprång förbi spårvägen.
Batteriets kobolt ersätts med järnfosfat (LFP blade integrated battery), och partikelemissionerna från däcken elimineras med specialdäck och minimal friktion vid optimerad mjuk acceleration och inbromsning.
Batterierna är små på grund av kort laddningsintervall.
Bussarna är ljudlösa, medan även moderna spårvagnar skriker då sandkorn mellan stålhjulen och skenorna aldrig kan undvikas.
Bussresans komfort maximeras av adaptiv fjädring med digitalt styrda hydrauliska ventiler.
En vetenskaplig undersökning av Ingvardson och Nielsen: "Effects of new bus and rail rapid transit" (Transport Reviews 2018), som baserar sig på omfattande fakta, ger kortare restider och högre pålitlighet med buss till lägre pris än med spårväg.
Spårvägsbygget förbrukar under många år ofattbara mängder fossila bränslen, stål och betong med buller och luftföroreningar.
Socialt påstås att spårvägen integrerar Kråkkärret. Men spårväg via Kuppis ersätter bara en av många busslinjer åt olika håll från Kråkkärret.
Även om vissa av stadens inflyttare skulle bosätta sig vid hamnen, Kuppis, Österås, eller i Kråkkärret (i centrum finns lite plats) går deras resor endast delvis längs spårvägen.
Arbetsplatserna samlas nämligen i periferin vilket man ser av den enorma trafiken över Aura ås broar och längs ringvägarna.
Inte ens teoretisk nytta av spårvägen får de som flyttar exempelvis till S:t Karins, Laustis, Ilpois, Ispois, Luolavuori, Uittamo, Fyrstranden, Varvsstranden, Lillheikkilä, Hirvensalo, Korpolaisbacken, Jyrkkälä, Pansio, Perno, Reso, Långbacka, Suikkila, Mälikkälä, Hepokulta, Nättinummi, Kärsämäki, Räntämäki, Kausela, Hallis, Skansen och Tuulissuo.
Spårvägen är inte ekonomiskt hållbar.
Politikerna har ersatt ekonomisk vetenskap med villfarelsen att man tryggt kan låna hundratals miljoner för "investeringar", varvid man negligerar störande beräkningar av räntabilitet och nuvärde.
Enbart i år ökar Åbos skuld med 163 miljoner!
Benito Casagrande (arkitekt, expert på markteknik i Åbo) skriver i ÅU (20.2) att det under Åbo finns upp till 60 meter lera.
Husen står på känsliga pålar som skadas av grävningarna då avstånden mellan husen längs rutten ställvis är endast 20 meter.
Körbanorna bredvid spårvägen kommer att sjunka och måste höjas gång på gång.
Därför är spårvägens enorma slutliga kostnader inte kända förhand.
I Malmö var leran orsak till att man valde buss och övergav önsketänkandet om stålskenors mytologiska samhällslycka.
Samhället tvingas göda spårvägsbygget med enorma lån vilket sätter fart på den redan katastrofala ekonomiska urspårningen.
Då fakturan ligger på köksbordet är det lönlöst att säga "Vad var det vi sa".