Stormen Hannes blottade sårbarheten i skärgården
Skärgården kan inte leva på goda intentioner och hopp om vackert väder. El- och mobilnät måste fungera för att garantera bobarheten.
Stormen Hannes påminde om att skärgården fortsättningsvis har ett underskott av nödvändig och vädertålig infrastruktur.
Stormen i lördags ledde till över 500 uppdrag för räddningsverket i Egentliga Finland och över 800 i Satakunta.
Caruna meddelade tidigt att det kan dröja till söndag eller ännu längre innan alla hushåll har el, särskilt i den västra och sydvästra skärgården där träd blåst omkull som plockepinnar, stolpar brutits och livsfarliga elledningar ligger på marken.
Christer Friis, Houtskärsbo sedan 1972, riktar i ÅU skarp kritik mot Caruna. Han kallar det skandal att så många hushåll tvingas utstå mörker och kyla i flera dygn.
Hannes blottade det som alla i skärgården redan vet: det räcker inte med god vilja, frivilliga brandkårister och en generator vid brandstationen när mobilnät faller, tillgången på vatten vacklar och avloppshanteringen störs.
Det är visserligen hedervärt att elmontörernas säkerhet sätts först, men ett sårbart el- och mobilnät leder till konkreta och brutala brister i skärgården.
Nätbolagen kan inte längre gömma sig bakom “extrema förhållanden” när de samtidigt vet att kustområden och öar är mest exponerade. Det är just därför som skärgården ska ha högre skyddsnivå än riksgenomsnittet.
Kommunerna kan inte heller marknadsföra en skärgårdsidyll av snöiga bryggor i sociala medier, samtidigt som samhällsbärande infrastruktur inte klarar av normalt decemberväder. Basala funktioner måste garanteras om vi ska kunna tala om bobarhet på riktigt.
Vad krävs då för att nästa storm ska göra mindre skada och kräva färre hjältedåd av frivilliga?
Kommunikationsredskap som tål strömavbrott är av nöden. Det hjälper inte att kolla den digitala avbrottskartan, som Caruna hänvisade till för information, om uppkopplingen är död.
Åtminstone behövs obligatoriska beredskapsställen på varje ö med fast befolkning, utrustade med reservkraft för vattentillgång, tappställe för dricksvatten, kritisk medicinsk utrustning och radiokontakt som inte kräver kommersiella nät.
Kommunikationsredskap som tål strömavbrott är av nöden. Det hjälper inte att kolla den digitala avbrottskartan, som Caruna hänvisade till för information, om uppkopplingen är död.
Att också Virve, det digitala kommunikationssystemet för blåljusmyndigheter, försvarsmakten och andra kritiska aktörer, låg nere under stormen är alarmerande. Uppgraderingen till Virve 2.0 måste accelerera i kustområdet, för en krisledning utan tillgång till tal, data och lägesbild riskerar bli handlingsförlamad.
Hannes har nu levererat facit över nödvändiga åtgärder, som satsningar på markkabel, förstärkta luftledningar, korridorbreddningar, trädsäkra zoner och stål- eller stubbstolpar i utsatta områden.
För att säkra elleveransen borde flera matningsvägar eller snabbkopplingsbara reservkraftverk införas. Att ingen av tre högspänningsmatningar till Houtskär fungerade under helgen är allvarligt. Om strömtillförsel inte kan garanteras inom en viss tid borde Caruna sanktioneras.
Att det är mer krävande att dra ledningar i skärgården är inte en ursäkt, utan en planeringsparameter.
Vi behöver överlag ett nytt sätt att förhålla oss till samhällskritisk infrastruktur. Har vi verkligen råd med bristande tillgång på vatten, livsmedel som förstörs, ökande sjukvårdsrisker, stängda daghem och skolor, pausad produktion och företag som tappar kunder ‒ om vi samtidigt vill att skärgården ska vara bebodd?
Skärgården är inte periferi, utan frontlinjen om och när Finland prövas av nästa storm eller kris. Vi borde göra allt vi kan för att säkra att vi klarar av provet.